E Kafeman skrev:Största skillnaden mellan din och min beräkning är att jag räknar mottagar-dipolens längd tilll 15 cm men du sätter full storlek för bägge antennerna. 1,5 meter dipol ser lite klumpigt ut på en borttappad mobiltelefon? Fast det kan underlätta letandet att ha något så stort hängandes på telefonen.
Värt att tänka på.Sändareffekt över på flera Watt vid 100 MHz, finns risk att någon misstycker. Slarvigt bygge med utstrålning över 120 MHz och du riskerar störa flygtrafik då de kan ha direkt optisk sikt till din antenn, som kan vara betydligt närmre än den antenn de tänkt sej lyssna på.
1/4 monopol=+3dBi, eller?Dock, en 1/4-vågsantenn över "oändligt" jordpan borde i sig ge +3dBi. Jag har dock satt dom till 0dBi för att vara snäll
En detalj men fel enheter kan ställa till beräkningar om man inte gör rätt, dB och dBi är skilda saker, dBi är ett absolut värde. Jämför en AC spänningsförstärkare, man inte ange att den har förstärkning typ att den är +3 Volt om man nu inte menar att den adderar den spänningen ovanpå inkommande signal.
Lär mig gärna dB. Jag är lite vilsen
Taget.Jämför två polariserad glasögon, vrids de 90 grader i förhållande till varandra så blir det i stort sett svart. Nu blir det troligen ingen total utsläckning då verklig polarisation inte blir ideal.
Troligen förstått.Gain-vinsten för två dipoler förloras om du inte kan orientera bägge antennerna lika polariserat, vilket du inte kan om den ena antennen är i storlek som en mobiltelefon. Kan vara knepigt att att förstå men en punktformig strålare kan inte ges någon utpräglad polarisation och ju kortare antenn, ju mer punktformig, sett på avstånd.
Dina snällhets-värden är redan dessa betydligt över vad som är realistiskt. Nu spelar några dB ingen större roll, då största förlusten är sträckförlusten som blir två-siffrig i dB räknat och ingen hänsyn har heller tagits till att det inte är fri rymd eller hur Fresnel-zonen ser ut.
Intressant.Om mottagarantennens längd är 10% av full dipols längd, 15 cm. innebär i runda slängar att man tappar 20db effektivitet jämfört med halvvågs-dipol.
Tack!En dipol som är betydligt kortare än lambda/2 kallas för Hertzian dipol. Hur man räknar en sådan antenns effektivitet finns beskrivet här.
Mycket intressant information.Friis ekvation är någorlunda allmängilltig i fjärrfältet. I närfältet gäller andra regler där antennens magnetiska egenskaper blir viktigare med sjunkande avstånd. Närfält är en succeiv övergång från fjärrfältet, för att ge en hint om närfält, avstånd under 3 lambda spelar närfältet en stor roll.
Det var som f-n, du om nån tror det är möjligt?Väl byggt ser jag det som möjligt att nå 10 meters räckvidd batterilöst.
Längre är ointressant för migMed batteri för att driva signal-givare av något slag kan man nå längre men framförallt kan selektiviteten kan öka, dvs mindre störkänsligt.
Ett problemEn selektivitets-faktor man rätt lätt kan räkna på är, för en antagen minsta signal in till detektortrissan för att utlösa signal av något slag, hur mycket signal kan du lägga in på antennen från din mobiltelefons sändare vid 900 MHz utan att aktivera larmet.
Det talar om för dej hur stort Q-värde som behövs för den belastade resonanskretsen.
Resultatet är beroende på placering av din antenn, evt skärmning mm, men antag att telefonen sänder med +30dBm vid GSM900, och sträckdämpningen är 15 dB, hur mycket undertrycks den signalen i din LC-krets? Risken finns att så fort du pratar i mobilen så tjuter även en piezo-summmer intill örat. Kan lösas med strömbrytare, men då är den säkert avslagen den gång man behöver leta efter telefonen.
Mycket intressant och lärorikt!Spänning och ström kan utbytas mot varandra så länge effekten är konstant. Enklast gör man det med en transformator. Men det sker aldrig helt utan förluster, och ju större förändring man försöker åstadkomma, ju större är förlusterna.
Det finns gränser när det kommer till det praktiska genomförandet och i detta fallet hänger det ihop med Q-värdet.
Att åstadkomma högt Q-värde är långt från enkelt. Mycket hänger på material-val i kärna och typ av tråd för induktansen såväl som val av kondensator-typ och hur RF-mässigt uppbyggnaden är.
Olämplig lastning av resonanskretsen, dels med antennen, dels med detektor-sidan, drar ned Q-värdet.
Val av slutligt Q-värde är en kompromiss, för att inte reflektera ut signalen som man tar emot med antennen måste man se till att impedans-matcha väl men det kostar på Q-värdet. Huvudanledningen att använda resonans-krets alls är för att skära bort frekvenser med störningar och begränsa termiska bruset.
Också mycket intressant!Även på detektor-sidan bör man optimera effektöverföringen för att få in så stor effekt som möjligt i transistorn.
Mitt förslag ger mer effekt in i transistorn. Avsikten är att skapa symmetrisk impedans-last förr bägge halvperioderna. Att det uppstår en spänningsdubbling är inte väsentligt, det är totala effekten som transistorn kan tillgodogöra sej som räknas.
I aktivt buffrade steg för enkla AM-mottagare har det mindre betydelse men om du ska ta till vara på så mycket av signalen som möjligt bör det finnas symmetri. Symmetrin är inte för resonanskretsen utan för antenn-effektiviteten. Se denna länken som visar ett alternativ för bättre symmetri när man inte vill slarva bort effekt. Ett högt Q-värde motverkar dålig symmetri, men det kräver både erfarenhet och instrument för att få detta ens medium bra utan buffertförstärkning.
Jag tackar som ödmjukast för all information du så mödosamt knappat ner. Mycket intressant!
Jag har mycket att lära mig vad gäller radiokonstruktion men de mest relevanta för ovan är:
1) Optimala antenner med dito impedanser
2) Q-värde hos LC
3) Effektiv ingångsnivå
När det gäller 1) har jag fått för mig att 1/4-våg monopol innebär 75 Ohm (och vikt 1/2-våg dipol 300 Ohm)
När det gäller 2) tror jag som följer:
A) Q=RpwC där Rp är den belastande/införda parallella resistansen
Jag tror också att Q-värdet för spolen dvs wL/Rs där Rs är spolens "skin-effekt"-resistans bör vara mycket högre för att A) skall gälla.
Bandbredden hos LC är sedan B=fo/Q, där fo=1/(2pi*sqrt(LC)).
Dock har jag ingen susning om hur, som du säger, Q-värdet passivt kan förstärka signalen spänningsmässigt. Måste undersöka det noggrannare.
När det gäller 3) kan jag teoretiskt förstå att om L tappas lågt relativt jord så fås en spänningsförstärkning på varvtalsförhållandet, n. Men detta fungerar ju bara om antennen samtidigt är impedansanpassad. Kontentan blir att man måste jiddra med "Rp" samtidigt som man jiddrar med n för att få spänningen att öka.
Bifogar en galen skiss jag gjorde igår
MVH/Roger
