SEPP hörlursförstärkare med rör

[Spisblinkaren]

Hej!

Jag har precis börjat skissa på en galen ide' till en hörlursförstärkare (som samtidigt boostar linje-nivån för PA-drivning).

Min ide' är att man skulle kanske kunna köra en primärsplittad standard-trafo i en enrörskoppling där lindningarna vänds på ett sådant sätt att kärnan aldrig går i mättning.

Jag har valt att kalla denna koppling SEPP (Single End Push-Pull).

Det är allmänt känt att man inte kan koppla utgångstrafos hur som helst. I SE-kopplingar är det tom nödvändigt med luftgap i kärnan för att inte trafon ska gå i mättning.

Det fina med min ide' är emellertid att dom båda primärerna kopplas på ett sådant sätt att kärnan (normalt sett) inte kan gå i mättning varför standard-trafos kan användas (så länge dom har splittade primärer).

Signalförstärkningen till anod är lika stor som till katod med det enda förbehållet att dom är 180 grader ur fas.

Så jag ser inga omöjligheter till att detta skall kunna fungera.

Men jag tänker naturligtvis bygga en rudimär prototyp innan jag kör på. För ärligt talat är jag mycket tveksam till om detta går. Bl.a beroende på att utgångsimpedansen hos katoden är mycket lägre än hos anoden.

Vad tror ni, kan detta funka?

MVH/Roger

[superx]

Tror inte det funkar, eller så fattar jag bara inte.

DC-strömmarna ska ta ut varandra för att undvika mättning antar jag. Men då kommer väl ac-strömmarna också att summeras till 0 magnetiskt flöde? Det kommer alltid att flyta samma ström genom primärlindningarna, men de kommer bidra till magnetiskt flöde med olika tecken.

[YD1150]

Blir det inte motkoppling eftersom katoden inte är avkopplad?

[xxargs]

Som transformatorn är kopplad så kommer det inte att fungera - transformator arbeta på ström - inte spänning.

sådan enkla steg förr i tiden arbetar med en biasström genom transformator och transformatorns kärna är beräknad för detta, och för direktdrivna steg utan trafo - att hörluren är anpassad för det.

det man kan exprimentera med är att andra lindningen matas med en konstant ström via en strömgenerator (dvs ger lika mycket ström fast utgången varierar väldigt kraftigt i spänning) och den vägen cancelerar bort magnetfältet som bildas av slutstegets rör. dock ställer det krav på strömgeneratorns strömstyvhet att det i princip blir lika avancerat som steget man modulerar ljud på.

[superx]

Det var en kul variant! Det blir väl iof som att köra en vanlig push-pull-konstruktion utan signal (men med bias) till ena slutstegsröret.

Vad händer om man använder en enklare strömgenerator, som ett motstånd t.ex? Den kommer väl ge negativ återkoppling antar jag. Kanske kommer att hjälpa att kompensera för några brister i trafon, som i ultra-linear-fallet?

[Spisblinkaren]

Tror inte det funkar, eller så fattar jag bara inte.

DC-strömmarna ska ta ut varandra för att undvika mättning antar jag. Men då kommer väl ac-strömmarna också att summeras till 0 magnetiskt flöde? Det kommer alltid att flyta samma ström genom primärlindningarna, men de kommer bidra till magnetiskt flöde med olika tecken.

Mättning i min koppling undviks genom den speciella kopplingen av trafon (observera prickarna).

Men eftersom AC-strömmarna genom dom båda trafohalvorna är exakt lika (och av samma tecken) och därmed bara en förändring av samma ström som "balanseras bort" vid DC-bias, så kommer det inte komma mycket till ljud ur detta fiasko till förstärkare

Min tanke var annars att den speciella kopplingen skulle göra trafon omagnetiserad (dvs inga luftgapskrav och därmed godtycklig primärsplittad standarddtrafo) och att förstärkningen spänningsmässigt till anod är inversen av förstärkningen till katod och att det därför skulle kunna fungera.

Men det är tydligen inte bara datorer man är kass på

MVH/Roger
EDIT:
PS
En bättre personlig förklaring är nog att magnetfältsgenererande nettoström genom de båda primärhalvorna är och förblir 0.

[Spisblinkaren]

det man kan exprimentera med är att andra lindningen matas med en konstant ström via en strömgenerator (dvs ger lika mycket ström fast utgången varierar väldigt kraftigt i spänning) och den vägen cancelerar bort magnetfältet som bildas av slutstegets rör. dock ställer det krav på strömgeneratorns strömstyvhet att det i princip blir lika avancerat som steget man modulerar ljud på.

Jag håller med superx. Mycket kul variant!

Fast det var tack vare superx som jag förstog den

Vitsen med ovanstående koppling var att slippa nyttja dyra och svårt tillgängliga luftgapbestyckade trafos för Single-End (SE) samtidigt som jag hade ont om rör då jag redan planerat förstärkeriet som havandes ett likriktarrör och en dubbeltriod per kanal.

Tack vare din suveräna ide' med strömgenerator genom den andra lindningen kanske jag ändå kan lösa det

Alternativt får jag väl slänga in ett småsignalrör till då jag är väldigt svag för Push-Pull (PP). Trafon blir liten i alla fall

Jag älskar PP-kopplingar mest för att det då handlar om enklare trafos (dvs utan luftgap) och smidig dubblering av uteffekten samtidigt som allt är differentiellt vilket faktiskt gör att matningen (för speciellt Klass A) inte behöver vara så överdrivet reglerad (ty CM-störning). Genom vissa tricks kan man tom reglera bort matningsripplet helt (jag har tänkt bevisa det med mitt senaste rörslutsteg).

Även distorsionsmässigt är PP en fördel ty trafon cancellerar bort, vågar man gissa, jämna övertoner (jag lär mig aldrig detta)?

Tack för din hjälp!

MVH/Roger

[xxargs]

I telefonkretsar/modem med enklare linjärsteg så hade man problemet att trafon skulle klara upp till 100 mA i linjeström utan att trafon mättades och distorderade ljudet, vilket gjorde dessa till ganska stora klumpar med mycket plåt och med luftgap.

Ferrit-trafon som var alternativen tålde inte ens 1 mA i linjeström innan de gick i kärnmättnad och tvingade fram helt andra lösningar då man också skulle behålla impedanserna, vilket gjorde att jag labbade med olika strömgeneratorlösningar ett tag...

Slutändan blev att ferrittrafon AC-kopplades via en konding och man gör en strömgenerator som följde med långsamma (i frekvens räknat) linjeströmsändringar men blev strömstyv och hög impedans för dom frekvenser som gäller i telefonnätet och den vägen lät signalenergin gå igenom kondingen till ferrittrafon och termineras med de linjeekvivalenter som gäller. kort sagt med en gyratorkoppling så simulerade man en en induktans elektroniskt för att hantera linjeströmmen.

Den här lösningen funkar inte för din lösning men ger en bakgrund varför jag nämner strömgenerator i lösningsrymden att välja på - strömgenerator är annars en designblock som de flesta undviker då man inte vet riktigt hur man skall hantera dessa djur då det som lärs ut nästa alltid baseras på lågimpediva spänningsgenerator (tänk typisk OP-amp) och en tankemönster som följer med därifrån...

[Spisblinkaren]

Jag läser hängivet vad du skriver men förstår knappt hälften. Vad jag däremot förstår är att du är mycket kompetent och jag känner mig hedrad att du tar dig tid att försöka förklara saken för mig.

MVH/Roger

[Tekko]

Du kan ju även köra med sk parafeed där du har en induktor i serie med anoden och sen en kondensator som kopplar ut signalen till en trafo som då kan vara av standardmodell.

[xxargs]

Fast skall man nedåt 20 Hz så blir induktansen ganska stor...

jag skulle fundera på en gyratokoppling -> långsamt adaptiv strömgenerator istället men då blir det minst ett rör till och ytterligare spänningsfall och som också måste ha ganska hög förstärkning om man inte vill besludla kopplingen med en högspänningstålig transistorlösning istället

dvs. samma lösning som en elektronisk linjeballast i tex. en telefonmodem

[Spisblinkaren]

Kan det här funka, då?

MVH/Roger

[Tekko]

Det kan funka, men jag vete katten hur transistorn ska kunna överleva 50-100mA vid 300V anodström.

[Spisblinkaren]

Nåväl, jag kommer bygga min hörlursförstärkare enligt bifogat schema istället (den nominella impedansen hos olika lurar varierar ändå för mycket för att trafo-kopplingar ska bli bra. Om man inte ska ha flera sekundärer, dvs).

Det slog mig nämligen plötsligt att utgångskondingarnas gigantiska och tråkiga storlek (1000uF vid 100V) kunde elimineras mha nedanstående AC-koppling av emitterföljaren.

Genom att DC-mata både glöd och utgångstrissan kunde jag sen få ner effektuttaget så mycket att det precis passar samma trafo som jag använder för mitt RIAA (dvs 10VA).

Så problemet är nu löst. Tack för er hjälp!

MVH/Roger

[Tekko]

Jag blir nästan lite halvsugen att testa parafeed och se vad man kan hitta på. Har 2st identiska spolar från nån gammal militär sak med rör som jag tidigare använd i nätdelar till rörstärk.