Jag håller med om att "WYSIWYG" i nästan alla fall är en väg som är lättare att komma fram på.
Även om jag och något WYSIWYG-CAD-program inte funnit varandra. Ännu.
Sedan tror jag att det här med "att CADda med kod" är enklare om man:
1. Har minst lite programmeringserfarenhet.
2. Har viss vana att se sambanden mellan matematiska beskrivningar och geometrier.
Jag behövde nyligen justerbara "fötter" till en konstruktion. Jag utgick från M12 och hårdgummifötter som jag jag "gjuter" ihop med epoxy. För att få stöd och att det ska hamna rätt gjorde jag en enkel konstruktion som jag 3D-printade.
Så här blev det (den högra), med delarna på plats. Den vänstra ratade jag, dels för att den var för klen och dels för att den hade en gäng som jag inte hade gängverktyg till.
IMG_3004_www.JPG
Beståndsdelar.
IMG_3005_www.JPG
Kod till OpenSCAD. En cylinder minus en 6-kantig cylinder.
Kod: Markera allt
$fs=0.5;
footdia = 44.0;
footheight = 4.5;
m12nut1 = 18.7; // Flat
m12nut2 = 21.4; // Max
m12nut2m = 21.45; // Max with some margin
difference()
{
cylinder(h=footheight, d=footdia, $fn=90);
cylinder(h=footheight, d=m12nut2m, $fn=6); // 6 facets
}
Det gick ganska snabbt, både att koda och att printa. Jag körde med ca 40% filling. Den främsta uppgiften som det 3D-printade och epoxyn har är att hålla foten på plats. Utan att det 3D-printade och epoxyn direkt ska vara utsatta för stora belastningar. Belastningen (ca 150 kg fördelat på fyra fötter) ska tas av M12 och hårdgummifoten.
/Pi
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.