O-ortodox högtalare (klar efter 10+ år)

[alexanderson]

De högtalardelningsfilter formler du finner i elementära läroböcker tar inte hänsyn till egeninduktansen hos talspolen.

[HUGGBÄVERN]

Det gör inte jag heller ...

[Klickmans]

När jag läste sidan med er audioträff såg jag dom här ganska fort, dom stack ut från mängden med färgen.
Fick mig att tänka på färger som finns i filmen jag skickar med här. Tycker du har designat dom smakfullt.
Väldigt fina kontraster, och en fin blandning av färg och trä. Två riktigt unika högtalare, helt i min smak.

Kul att du visar upp dina skapelsen för Världen, och låter andra lyssna på dom

[Klickmans]

Det gör inte jag heller ...

Så typiskt den käre Bävern.

Glömde nämna pluggarna, dom är i mina ögon en skitfin detalj som säger: Hantverk.

Riktigt fint, inte nått flashigt hittepomegacoolt från ElGiganten.

[alexanderson]

Vid avancerad delningsfilterkonstruktion kan man låta rippel från ett Chebychevfilter jämna ut ojämnheter i högtalarelementets frekvenskurva.

[HUGGBÄVERN]

Här används ett elliptiskt filter.

Det finns de som har en övertro till formler och ekvationer och totalt missar att det finns en bister verklighet. Att av lättja använda tumregler och andras erfarenheter leder ofta snabbare och lättare till rätt resultat. Läser man artiklarna av skaparen av de o-ortodoxa inser man att vi amatörer är begränsade. Visst, här testas flera olika bas- och diskantelement och just TESTA är ett nyckelord. Det är ju så vi får göra när resurserna är begränsade; vi går på det vi har och successivt tar oss fram till det absolut bästa vi kan fixa. Inte "good enough", men bättre.
I detta fall har valet fallit på två högtalarelement som i sig inte passar så bra ihop då deras frekvensområden nätt överlappar men kombinationen är för bra för att skippa så då blir det branta filter. Även dessa filter är optimerade efter massa lyssningstimmar och mätningar.

(Roar man sig t ex med att enbart använda rörkonstanter som μ, gm och ra för att räkna fram ett "rimligt" förstärkarsteg kan man hamna SÅÅÅÅ fel. Jag kan få finfina resultat på papperet men i verkligheten har man räknat bort sig. I grafen nedan har jag plottad en röd linje som enligt formlerna ger mig massa skön förstärkning men jag har förlagt signalbehandlingen i rörets absoluta distortionsområde. Om jag lagt min arbetslinje enligt gröna linjen hade jag missat lite förstärkning men undgått massa ful distortion. TEORI och verklighet ...

curve.jpg

Bara ett exempel, Helge)

[HUGGBÄVERN]

Nu känner jag att jag var onödigt hård och det var inte min tanke.
Det som var min tanke var att INGET är nytt under solen. Att sitta och med gåspenna och morakniv och rita och tälja till något elektriskt och tro man har kommit på något nytt är ganska fåfängt.
Jag tror de flesta som jobbar med Arduino håller med. Idag sitter nog väldigt få och skriver små rutiner för att lägga text på en liten displej, läsa dagens datum ur en RTC och skicka en sträng vi något nätprotokoll till en mobiltelefon. Sådana kodsnuttar finns redan och de är (noga) utprovade.
Jag värderar min tid så mycket att jag hellre kör på något som jag vet fungerar och lägger tid på det som liksom inte finns färdigt att köra på. Jag har dock någon enkel högtalarkonstruktion med element som är "i princip" gjorda för varandra och har ett enkelt delningsfilter. Funkar finfint, men även om jag designat låda och filter själv, är det ändå ett "plagiat", för jag har ändå använt tillverkarens siffror och diagram för att ta fram dessa högtalare och har hamnat ungefär som tillverkaren föreslagit ändå ...

Nästa (eller nästnästa) projekt blir ett enkelt slutsteg. Jag har transformatorer, rör och nån låda kan jag väl snickra ihop (kollar med H&M Home om de har kvar sina fina trälådor). Men lat som jag är vill jag bygga på ett mönsterkort och sådana finns ju färdiga att köpa och lägger jag till en hundring får jag kortet med lite komponenter. Jag sparar tid och, faktiskt, jag sparar pengar och tiden jag sparar kan jag använda till att designa om och kraftigt krympa de 10 kretskort som ingår i den sovjetiska Polivoks-synten för att på sikt ta fram en väldigt liten och väldigt behändig synt som är helt enligt originalet med en bråkdel så stor.

GU50.jpg

[alexanderson]

"
Ska man t ex beräkna ett 18dB-filter på 1600Hz kan man använda https://www.diyaudioandvideo.com/Calcul ... Crossover/:
Det är bara att välja Bessel eller Butterworth, och det blir alltid jämna 6dB-steg.
Idag finns det ingen orsak att sitta och återuppfinna hjulet för tremiljonte gången. Allt ät uppfunnet redan.

Du tror på allt som står i elementära läroböcker ! Lär dig tänka utanför boxen ! Allt är inte redan uppfunnit ! Fortfarande delas det ut nobelpris i fysik och kemi !
Varför tror du att samma lutning(ordning) på alla filter ger bäst resultat ? Det finns högtalartillverkare som konstruerat bra högtalare med 12 dB/oktav lågpassfilter kombinerat med 18dB/ oktav högpassfilter. Mer avancerade högtalarfilterdesignprogram är XSim och WinPCD.

[HUGGBÄVERN]

Du tror på allt som står i elementära läroböcker !

Var det där sagt om mig?! Ska jag bli förbannad, eller ska jag bli djävligt förbannad??

Det absolut värsta man kan göra mig är att klistra på mig sådant jag aldrig sagt, gjort eller ens menat. Tror jag på elementära läroböcker ska du fan visa att jag gör det - GO AHEAD, MAKE MY DAY !

Jag läser inte elementära läroböcker längre. Vance Dickasons högtalarkokbok sålde jag då jag ansåg mitt byggande som slutfört och boken var alldeles för djup för att jag skulle offra tid och energi och engagera mig i detta.

Vad gäller nobelprisen, har de väl aldrig direkt delats ut till HiFi-konstruktörer.

Visst man kan säga att en förstärkare med parallellkopplade transistorer eller rör är en ny pryl, men sådan har funnits länge. Att katodmotstånd skiljer, återkopplingsloopar skiljer är inga indikatorer på nytänk, bara att man tittat på komponenttillverkarnas datablad på ett lite annat sätt.

Att bygga högtalare med olika branthet på de olika filtren har man alltid gjort. Jag prenumererade en gång på en tysk tidskrift som heter Klang&Ton, där det publiceras 4-5 nya högtalarkonstruktioner varannan månad (och så kommer ett konkurrerande magasin - Hobby HiFi - ut varannan månad däremellan). Jag har 2 eller tre specialnummer med nära 100 olika konstruktioner. Detta är BARA på den tyska hobbyarenan.

Inget inom HiFi är nytt under solen, nu är det bara små variationer på temat. Att göra något från scratch är en sak, men att slå sig för bröstet och tro man skapat något unikt ... är som ta sig till fortifikationsförvaltningen och erbjuda dem en ny sabel som är perfekt för kavalleriattacker.

[HUGGBÄVERN]

En snabbis innan jag tittar vidare på dumburken. För ganska länge sedan 15 år eller så, snickrade jag ihop en liten enkel högtalare bestående av ett 5 1/4" baselement och ett 1 1/8" diskantelement, båda från Tangband.
Det här är/var (diskanten är inte att få tag i längre) trevliga element som överlappade varandra ganska mycket. Diskanten kan väl sägas starta från 1,5kHz och basen sluta uppemot 10kHz.

Jag beslöt mig för att med enkla 12dB-filter dela vid 5kHz, vilket kan sägas vara i ett "lugnt" område. Det är ofta besvärligt att dela i ett område där den mänskliga rösten ligger. Filtren plockades fram på nätet och jag jämförde ett par kalkylatorer och fick ungefär samma resultat (värden).



På ungefär samma sätt beräknade jag lådan. Använde T/S-parametrarna (Thiele-Small) och fick från ett par olika räknedosor på nätet ett mått på en kavitet på ca 9 liter och så lite mått på basreflexröret. Det ska sägas att man kan aldrig bara ta ett högtalarelement (bas) och stoppa det i någon sorts låda. De s k Thiele/Small-parametrarna pekar med hela handen på en given topologi - basreflex, sluten låda, horn, bi/di-pol. Här gällde basreflex.



Här ska sägas: a)att hur djupt basen går beror på mycket, bland annat hur stort element man har, hur bra det kommunicerar med lådan och det omgivande rummet, inmatad elektrisk effekt osv. Att en högtalare inte förmår att sätta mjälten i vibration betyder givetvis inte att högtalaren är dålig, bara att den inte riktigt fixar att spela "den bruna tonen". Viktigare är ju egentligen att den så distortionsfritt det bara går kan återge de frekvenser där våra öron är mest känsliga (mänskliga röster). Alltså hellre klen bas men fina toner från klarinetten än slafsig och bumlig bas.
b) att MDF är ett djäkla skitmaterial. De dammar och hur man än gör kommer ALLTID skarvarna att synas. Jag har fräst V-spår i skarvarna och spacklat till ingen nytta, tömt burkar med sprejspackel och lager med täckfärg ....

Hur blev då resultatet? Tja, jag fick ett par hyggligt små (10 liter yttermått) högtalare som faktiskt låter riktigt skapligt. Jag är ganska turlig som, utan att ha labbat alltför mycket (inte alls) har fått harmoni och ganska odistorderat ljud som ändå inte lämnar mycket att önska.
Sedan var ju frågan hur man ska "montera" högtalarna. Ska det vara mjuka PU-kuddar eller spikes?? Vi körde med spikes ...



Notera att jag tråcklat ihop skinnstycken och täckt lådan med dessa samt använt en fin platta i exotiskt trä till baffeln.

Dessa högtalare kom att ersätta ett par svenska Olle Mirsch Allegro NG8/NG8B, vilka jag sålde.