Slakt aVintage radios (komponent fråga )

Berätta om dina pågående projekt.
MiaM
Inlägg: 9903
Blev medlem: 6 maj 2009, 22:19:19

Re: Slakt aVintage radios (komponent fråga )

Inlägg av MiaM »

Oj, vad skönt att inte känna sig ensam om att ha skrotat en massa apparater på 70-80-talet som hade varit värda pengar idag.

Det är lätt att vara efterklok, klumpiga och tveksamma transistorradios var inte värda några pengar då, så då var det ju "korrekt" att skrota grejerna. Men idag... bland det som jag skrotade var en fullt fungerande Bang & Olufsen Beolit Teena FM och nån Schaub-Lorentz transistorradio som också var från sextiotalet.

Anekdotdags, med grav risk för sidospår :)

Men jag hade också en liten Philips av mörkgrön plast som jag faktiskt använde rätt ofta när jag pendlade kollektivt en gång i tiden. I början på 00-talet så blev den så dålig att jag inte orkade laga igen. Då hade jag redan fått bättra lödningar, antennen var ersatt med en lös sladdsnutt och av praktiska skäl var hörlursuttaget bytt mot ett stereojack. Den inbyggda högtalaren hade dött för länge sen. Tror att strömbrytaren la av på slutet också och fick bli ersatt. Fronten över högtalaren försvann för mycket länge sen. Men i mitten av nittiotalet var den fortfarande frisk och kry och jag minns att i nåt arrangemang så ville vi köra ut P3 Sommartoppen (eller vad det nu var) i en stor PA-anläggning, så det var bara att hänga på adapter till rätt kontakter och köra in i mixern och ut strömmade ljud i kvalitet med vilken bättre hifi-tuner som helst, bortsett från att den såklart inte hade nån stereodekoder. Det var ju också den ljudkvaliteten som gjorde att jag släpade runt den. Lite tidigare när jag hade den på nån pendlingsresa så var det nån gubbe som satt bredvid mig som skaffat en såndär billig enkel radio med on/off, "scan" och "reset"-knappar, typ som kunde följa med nån bokklubb eller liknande. När vi lämnade orten nära sändaren så tittade han nedvärderande på min redan då rätt slitna klumpiga radio. Sen när vi åkt mindre än halvvägs så märkte jag att han började mickla med sin radio, och sen packade han undan den för han hade väl ingen mottagning. Då passade jag på att höja ljudet lite extra så att det skulle läcka från mina hörlurar så att han skulle fatta att jag hade perfekt mottagning :mrgreen:

Den enda hemelektronik som verkligen varit med mig i "alla år" är ett par Fergussonhögtalare som mina päron skaffade åt mig. De var gravt overkill då det begav sig, de är specade att tåla typ 50W eller liknande och från början drevs de av inbyggda förstärkaren i nån liten ITT stereobandspelare, sen nån enklare JVC toppmatad cassiever (reciever+kassettdäck kombinerat), sen nån lite roligare motsvarande Sony fast frontmatad. Det var väl inte förräns det blev en Marantzreciever som jag var i närheten av vad de tålde. De hängde med för att ge extra basbotten (men med diskanterna bortmonterade sen länge) i "fin-stereon" ända in på slutet av 90-talet när jag kom över ett par B&W DM-5. Nu agerar den ena extrabas i stereon i pysselrummet, ihop med en Luxor 5002 pytteförstärkare med en trasig kanal (därav endast en inkopplad högtalare). Fast det verkar till slut ha blivit glapp i trådarna mellan anslutningarna och konen. Dåligt, de höll bara i fyrtio år :wink:

Ja, min fin-vinylspelare har varit med ända sen jag fick den julen-86. En Thorens TD-125 mekar man inte sönder :)
Sen räknas det ju inte på det här sättet att jag ärvt bl.a. en JVC QL-A7 skivspelare som mina päron skaffade ny på sjuttiotalet. Den är faktiskt helt okej trots att den är en diametral motsats mot Thorensspelaren. Fast jag har inte gjort något A/B-test. Trots att det är SME-fäste för pickupen på båda så antar jag att man inte kan räkna med att målspetsen ska vara på samma avstånd från fästet på båda spelarna, så för att jämföra spelarna (med respektive arm) med samma pickup så blir det en massa skruvande.
Skriv svar