Det finns en mejlgrupp, kallad SAS - Svenska AnalogSyntar eller nåt sånt. Den fyllde väl 25 år i år och är ganska avsomnad. Hur som helst, där är MIDI ett skällsord (MIDI är det digitala interface med vilket olika digitala musikinstrument "pratar" med varandra.
Det är som Jimmy skriver, digitalt går FETBORT, och den här tråden handlar ENBART om byggprojekt av ANALOGA syntar och ljudapparater. Så här we go ...
SPÄNNINGSSTYRD OSCILLATOR - VCO
Jag har valt en oscillator som den här:
vco_sch_132.gif
Själva kärnan består av U4, C8/Q1, U6b och U5. Funktionen är simpel: C8 laddas upp via U4 tills den får komparatorn att slå till och laddar ur kondingen via Q1. Uppladdningstiden bestäms av strömmen genom U4; högre ström, högre frekvens.
Men de analoga syntarna arbetar med styrspänning som har linjärt oktavförhållande - 1V per oktav. Men frekvenserna är exponentiella (förhållandet) varför vi får göra om vår linjära styrspänning mot en exponentiell styrström. Det gör U3a och U4 genom att utnyttja trissans exponentiella kurva. Inga bekymmer om det inte fanns en faktor T som i temperatur i den kurvan. Alltså måste kretsen kompenseras för temperaturdrift.
I det här fallet sitter det två trissor i en kapsel och vi får förutsätta att de har god termisk kontakt. Men vi sätter ett PTC-motstånd, T2, på transistorkåpan och kan därmed kompensera bort temperaturdriften.
Resten är pang på - U6a och U6d buffrar sågtandssignalen som genereras medan U6c genererar en fyrkantssignal med justerbar pulsbredd. Här har vi tom en krets för att generera sinus (och triangelvåg). Sinussignaler är i stort ointressanta då man inte kan filtrera fram några nya klanger ur dem.
Slutligen finns det en ingång för synkning med annan oscillator så man kan få två oscillatorer att svänga i synk men i multipler av frekvenser från varandra = fetare ljud.
I kretsen används stadardkretsar. TL071/2/4 är vanligt förekommande liksom dubbeltransistorn LM394- OPA2137 är säkert vald av speciella skäl (låg drift troligen).
I äldre syntar gödslades det med uA741 och LM301 och även om man kan anse de OPamparna som "dåliga" är det just detta som emellanåt gör dem attraktiva. Med sitt brus och sin distortion, tillför de något till ljudet och syntens karaktär.
De flesta (alla) oscillatorer bygger på principen med att en konding laddas upp av en ström, exponentiellt proportionerlig mot ingångsspänningen och laddas ur med en FET. Oftare ser konfigurationen ut så här:
VCO-integrator.jpg
Men det är liksom skit samma.
ETI/Maplin använde en "transistorugn" istället för PTC-motstånd. I den såg man till att hålla konstant chiptemperatur.
eti_vco.jpg
Det finns färdiga VCO-kretsar att köpa och CEM3340 är nog mest känd:
https://www.thonk.co.uk/shop/curtis-cem ... -vco-chip/. Man kan bygga enkla men biffiga saker med sådana:
https://www.lookmumnocomputer.com/cem-3340-diy-simple.
Varför använder man inte standardkretsar? Typ sådana som heter LM...nånting eller XR...nånting eller ICL...nånting?? Därför att de saknar termisk stabilitet, kan vara svåra att få att gå över 5-6 oktaver eller inte ger rätt sorts vågformer ut. Jag har sett varianter med CD4046 och XR2206 men de är på inget sätt enklare, nästan tvärtom.
Markerat är integratorkondingen, som måste vara högstabil (styrol) och dubbeltrissan, an lite annan variant med PTC-motstånd.
IMG_1023.jpg
IMG_1024.jpg