(Erkänner mig för lat för att orka citera, och tänker ändå såpass rörigt att det är nog lika bra att skriva utan citat
)
Angående spänningarna så lär väl större vägfordon, typ lastbilar och bussar, köra 12V i USA, så det kan ju tänkas gå att konvertera huvudmaskinerna från 24V till 12V om du absolut vill ha en spänning som det är lättare att köpa inverters och liknande till.
Om inverters är galvaniskt skiljda, eller om du kör via isolertrafo, så kan du ju i princip köra inverters som belastar varsin halva av 24V-batteripaketet. Jag antar att det är två 12V-batterier i serie snarare än ett speciellt 24V-batteri här?
Vad pratar vi för effektbehov för de pumpar och liknande? Jag antar att alla pumpar (utom länspump?) kan kopplas via effektvakt så att en inverter inte behöver kunna driva alla samtidigt. Visst är det opraktiskt om trycket i kranvattnet inte ökar till normalt när man tvättar händerna direkt efter man spolat toaletten, men det går kanske att leva med.
Menar du att du alltså vill byta till 230/400V för att kunna köra inverters som ger 230/400V utan att gå via trafon när du kör inverterdrift? Hur mycket förlusteffekt blir det om du låter inverters mata "landsidan" av din nuvarande trafo?
Minns inte specarna för din trafo - och vet inte riktigt hur dessa inverters är byggda. Men om synkningen mellan tre inverters för att skapa trefas är galvaniskt skiljd från utspänningen och varje inverter ger 230V enfas så bör det ju å andra sidan gå bra att mata in på ditt nuvarande 230V-mellan-faserna-system. Fast risken är väl att styrsignalerna inte är galvaniskt isolerade från 230V-utgången på invertrarna?
Om du vill ha ett system med ca 230V mellan faserna så kanske kanske det går att skapa genom att ha trefassynkning till tre "USA-inverters", alltså sådana som ger 120V. Det förutsätter att de tål såpass mycket fasvridning på lasten som de kommer se om du har en stor enfaslast igång mellan två faser, kanske extra jobbigt om denna enfaslast i sin tur är induktiv. Men dessa inverters för "USA-el" är väl oftast gjorda för att ge 2*120V och de kanske inte orkar så mycket last om lasten ansluts ensidigt på ena 120V-halvan. Det går ju förvisso att lösa genom att dela upp båtens laster på två halvor och låta varje halva gå på varsin 120V-sida av tre trefassynkade inverters, så att du i princip får ett sexfassystem med varannan fas till varannan halva av båten. Med inverters som direkt driver lasten utan att passera trafon så lär du ju ändå ha något som kan växla mellan att låta trafon eller inverterna driva båten, så då är det ju "bara" fråga om att ha två sådana växlingar istället för en enda för att köra "sexfas".
Antar att det är pumpmotorerna som vill ha trefas?
För det som inte behöver trefas så kan du ju i princip slå samman lasterna på en inverter som ger enfas. Med 230V-mellan-faserna-system så kräver det ju att du vid sådan drift antingen lever med att en tredjedel av anläggningen saknar spänning eller att trefasmatningen till centralen kan delas upp så att fas A delas på vilka enfaslaster som den driver ihop med fas B respektive ihop med fas C, för att vid enfasdrift kunna koppla dessa delar till C respektive B så att alla enfaslaster får 230V till sig. Borde inte vara så krångligt om du inte byggt hela elcentralen med fina trefasskenor, då blir det ju jobb att byta ut dessa. Det går ju dock att klippa bort tungorna på dessa skenor och/eller montera ur en skena varpå du i detta scenario "bara" behöver handmontera kablar istället för skena till antingen en sjättedel eller en tredjedel av inkommande matning till automatsäkringarna.
Just länspumparna är ju speciellt, de måste ju absolut gå att köra oavsett vad som strular. Kan huvudmaskinerna agera länspump själva på något vis, eller måste de dedikerade länspumparna köras?
Om man bara löser så att länspumparna får tillräckligt hög driftsäkerhet så kan du ju i princip ha ett system där hjälpmaskinen dras igång varje gång nån av trefaslasterna behöver köras, och varje gång nån större enfasbelastning (spis, ugn, diskmaskin, tvättmaskin) drar mycket ström, och under övrig tid så går sånt som belysning och liknande på batteri. För att slippa "blink" och liknande så är det kanske smidigast om belysning och andra smålaster går konstant via invertern, och hjälpmaskinen driver batteriladdare som är stark nog att både ladda batterier och driva invernters maxeffekt samtidigt.
Vad för vitvaror är det du har? Det är ju klart enklare att få nån slags autostart/stopp av hjälpmaskinen att funka om du har "korkade" maskiner. Alltså spis som inte har induktion utan kör mekaniska brytare/termostater utan nån elektronik, och kanske moddar tvättmaskin/diskmaskin för att ha separat matning för värme respektive manöverspänning (och eventuellt köra pumpar/motorer på manöverspänningen). Hade båten för flera år sen gått för egen maskin och ni gjort nån längre resa så hade det ju varit lätt att köpa tvätt+diskmaskin som har separat ingång för varmvatten och kallvatten, och då hade det ju varit klart enklare att driva dessa med inverter från en mindre batteribank.
Apropå att vilka meka mycket själv, så skulle jag säga att svårighetsgraden och tidsåtgången framstår för mig som inte så olika för att dels para en 3kW-dieselmotor med 3kW-generatorn du nämner respektive att plocka motor och delar av drivlinan samt elsystemet från en personbil och para med en en större generator. Visst, det är ju en utmaning att lasta ombord en tredjedels personbil in i lämpligt maskinrum o.s.v., men om man kan muta nån med lämplig kran att fixa detta så verkar det inte så krångligt. Fast jag har väl svårt att uppskatta krångelgraden eftersom jag aldrig sysslat med att bygga nåt mer avancerat mekaniskt och aldrig svetsat nåt på riktigt. För mig framstår sånthär som oanpassningsbara byggklossar. Antingen passar axlarna ihop, eller så är det omöjligt att lösa det, sett ur mina kunskapers perspektiv.