*** Utbrutet från Jostykit-tråden *** notera att ordet "annan" inte stod med här under från början och det var därför det började. //MadModder
__________
723:an kan ha en del fuffens för sig. Ett problem är att den lätt själv svänger!
Det var väl därför man i senare konstruktioner ersatte den med en annan op-krets. (Ska det vara)!
723:an spänningsregulator
723:an spänningsregulator
Senast redigerad av opampen 12 augusti 2019, 12:53:36, redigerad totalt 1 gång.
Re: Jostykit-baserad nätdel bränner säkringar
>Det var väl därför man i senare konstruktioner ersatte den med en op-krets.
Stopp och belägg för jösse namn....??????????
Det är att svära i kyrkan att förneka att 723 är en OP
Det är ett exempel på en mycket bra OP som blev en riktig storsäljare och säljs fortfarande, mer än 50 år senare.
Det var Bob Widlar som designade kretsen. Den innehåller i princip två separata OP-förstärkare. En av elektroniken stora landmärken och utvecklad av en av de största design-genierna. https://www.autodesk.com/products/eagle ... ng-legend/
Att påstå att det finns ett instabilitetsproblem i 723 som kan rättas genom att ersätta den med en OP-krets.
Det är inte många rätt i den meningen.
Heter man opampen får man ha någon som helst aning om vad en OP är.
En OP utför en operation baserat på insignaler och levererar ett resultat på samma sätt som matematiska operationer.
OP med tillägget Amp så gör den det med förstärkning av något slag, vilket 723 gör.
723, ursprungligen uA723, var för sin tid mycket modern och mycket stabil OP-amp med buffrad emitter-utgång. Det fanns i princip ingen konkurrens, fanns ingen annan krets som kunde mäta sej med 723 vid denna tiden, en OP som integrerade spänning-regulator-design på ett sätt som tidigare inte funnits och kretsen var mycket stabil med få barnsjukdomar och medgav för på denna tiden mer kompakta byggen av spänningsreglering på ett flexibelt sätt och kontrollerat kortslutningsskydd. Flexibiliteten gjorde att det även blev enkelt att med få komponenter bygga variabla spänningsaggregat men det var för fasta spänningar i elektronikapparater-apparater som blev dess stora sälj-framgång.
Upplevd instabilitet beror nog mer på att en sådan krets alltid sätter lite större krav på att designen är väl utförd med avseende på t.ex. jord-referenser som ofta kan ge små-signal-störningar pga av höga strömmar mixade med små referens-strömmar i samma jordplan.
Bygger man trådnystan så blir det instabilt då OP'n i 723 förstärkte även spänningsskillnader i jordplanet och förstärkningen är fullt tillräckligt för att bygga oscillator av kretsen även om man får anstränga sej lite extra jämfört med OP med högre gain.
Det går att få 723 att svänga såväl som de flesta förstärkare om man klantar sej men att 723 skulle vara särskilt svängningsbenägen är nog mer ett resultat av design-oerfarenhet.
Det är mycket samma problem som när man designar jordplan för ett analogt PA-steg med gain och mix av höga och låga signal-strömmar i jordplan och spänningsmatning, har man inte koll på signalvägarna blir det lätt en oscillator.
Ska man nämna något om specifika egenskaper så var 723 tillsammans med 101,201 och mer kända (LM)301 tidiga med den då ovanliga mixen av cmos-trissa på kisel som strömsug.
En av de saker som ofta diskuterats om 723-kretsen på senare 20 åren är dess relativt låga bandbredds-produkt och låga open-loop-gain (och därmed indirekt hög stabilitet).
Problemet är främst märkbart på frekvenser typ 100kHz och uppåt där rippel undertrycks sämre. Normalt på den tiden kretsen designades, mitten på 60-talet, inga större problem då t.ex. switchade nätaggregat vid dessa frekvenser var icke-existerande i konsument-produkter.
Instabilitet är inget utmärkande problem. Möjligen är det ett problem att op-ingångarna kan driva utgången så hårt att den skadas om lasten är extremt låg på utgången, eg kortslutning till jord.
Inget fel egentligen men den är inte stupid-proof när den lastades utanför drifts-spec på det sätt som många senare OP tål, dvs de har skydd som hindrar överströmmar. I normal design går den inte sönder utan det är mer om man slinter med skruvmejseln tvärs över. ett antal ben. Dessutom så är den direkt dödad av en enda volt felpolariserad matnings-spänning.
Dessa problem delar den med LM301 och många andra samtida OP t.ex. Widlars 701 vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att även uA723 var ett verk av Widlar.
723:ans inre design delar mycket med uA709, vilken var Widlars första högförstärkande OP och där kretsarna har i det närmaste identiska utgångar t.ex.
Det var först med 741 som det blev ett stort steg framåt på stupid-proof-sidan. 741 var en mycket omdesignad 701 med design-tillägg som gjorde den nära oförstörbar hur man än lastade in och utgångar. Det var Camensind som gjorde det design-jobbet.
Inre huvud-strukturen av en 723 syns i grått på schemat nedan. Man ser dess referens-OP med hög stabilitet och en OP med differentiell spännings-förstärkning på dess bägge ingångar och som driver den i chippet inbyggda utgångs-trissan. Camensind Widlar och Pease är de som lade grunden till mycket av de moderna analoga kretsarna, och mycket av utvecklingen stannade där dessa lade av.
De var färgstarka personligheter och är väl värda att känna till vad de gjorde och flera av de kretsar de designade har inte överträffats eller ersatts med modernare lösningar.
Stopp och belägg för jösse namn....??????????
Det är att svära i kyrkan att förneka att 723 är en OP
Det är ett exempel på en mycket bra OP som blev en riktig storsäljare och säljs fortfarande, mer än 50 år senare.
Det var Bob Widlar som designade kretsen. Den innehåller i princip två separata OP-förstärkare. En av elektroniken stora landmärken och utvecklad av en av de största design-genierna. https://www.autodesk.com/products/eagle ... ng-legend/
Att påstå att det finns ett instabilitetsproblem i 723 som kan rättas genom att ersätta den med en OP-krets.
Det är inte många rätt i den meningen.
Heter man opampen får man ha någon som helst aning om vad en OP är.
En OP utför en operation baserat på insignaler och levererar ett resultat på samma sätt som matematiska operationer.
OP med tillägget Amp så gör den det med förstärkning av något slag, vilket 723 gör.
723, ursprungligen uA723, var för sin tid mycket modern och mycket stabil OP-amp med buffrad emitter-utgång. Det fanns i princip ingen konkurrens, fanns ingen annan krets som kunde mäta sej med 723 vid denna tiden, en OP som integrerade spänning-regulator-design på ett sätt som tidigare inte funnits och kretsen var mycket stabil med få barnsjukdomar och medgav för på denna tiden mer kompakta byggen av spänningsreglering på ett flexibelt sätt och kontrollerat kortslutningsskydd. Flexibiliteten gjorde att det även blev enkelt att med få komponenter bygga variabla spänningsaggregat men det var för fasta spänningar i elektronikapparater-apparater som blev dess stora sälj-framgång.
Upplevd instabilitet beror nog mer på att en sådan krets alltid sätter lite större krav på att designen är väl utförd med avseende på t.ex. jord-referenser som ofta kan ge små-signal-störningar pga av höga strömmar mixade med små referens-strömmar i samma jordplan.
Bygger man trådnystan så blir det instabilt då OP'n i 723 förstärkte även spänningsskillnader i jordplanet och förstärkningen är fullt tillräckligt för att bygga oscillator av kretsen även om man får anstränga sej lite extra jämfört med OP med högre gain.
Det går att få 723 att svänga såväl som de flesta förstärkare om man klantar sej men att 723 skulle vara särskilt svängningsbenägen är nog mer ett resultat av design-oerfarenhet.
Det är mycket samma problem som när man designar jordplan för ett analogt PA-steg med gain och mix av höga och låga signal-strömmar i jordplan och spänningsmatning, har man inte koll på signalvägarna blir det lätt en oscillator.
Ska man nämna något om specifika egenskaper så var 723 tillsammans med 101,201 och mer kända (LM)301 tidiga med den då ovanliga mixen av cmos-trissa på kisel som strömsug.
En av de saker som ofta diskuterats om 723-kretsen på senare 20 åren är dess relativt låga bandbredds-produkt och låga open-loop-gain (och därmed indirekt hög stabilitet).
Problemet är främst märkbart på frekvenser typ 100kHz och uppåt där rippel undertrycks sämre. Normalt på den tiden kretsen designades, mitten på 60-talet, inga större problem då t.ex. switchade nätaggregat vid dessa frekvenser var icke-existerande i konsument-produkter.
Instabilitet är inget utmärkande problem. Möjligen är det ett problem att op-ingångarna kan driva utgången så hårt att den skadas om lasten är extremt låg på utgången, eg kortslutning till jord.
Inget fel egentligen men den är inte stupid-proof när den lastades utanför drifts-spec på det sätt som många senare OP tål, dvs de har skydd som hindrar överströmmar. I normal design går den inte sönder utan det är mer om man slinter med skruvmejseln tvärs över. ett antal ben. Dessutom så är den direkt dödad av en enda volt felpolariserad matnings-spänning.
Dessa problem delar den med LM301 och många andra samtida OP t.ex. Widlars 701 vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att även uA723 var ett verk av Widlar.
723:ans inre design delar mycket med uA709, vilken var Widlars första högförstärkande OP och där kretsarna har i det närmaste identiska utgångar t.ex.
Det var först med 741 som det blev ett stort steg framåt på stupid-proof-sidan. 741 var en mycket omdesignad 701 med design-tillägg som gjorde den nära oförstörbar hur man än lastade in och utgångar. Det var Camensind som gjorde det design-jobbet.
Inre huvud-strukturen av en 723 syns i grått på schemat nedan. Man ser dess referens-OP med hög stabilitet och en OP med differentiell spännings-förstärkning på dess bägge ingångar och som driver den i chippet inbyggda utgångs-trissan. Camensind Widlar och Pease är de som lade grunden till mycket av de moderna analoga kretsarna, och mycket av utvecklingen stannade där dessa lade av.
De var färgstarka personligheter och är väl värda att känna till vad de gjorde och flera av de kretsar de designade har inte överträffats eller ersatts med modernare lösningar.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
Mickecarlsson
- EF Sponsor
- Inlägg: 3820
- Blev medlem: 15 april 2017, 18:06:15
- Ort: Malmö
- Kontakt:
Re: Jostykit-baserad nätdel bränner säkringar
TACK @E Kafeman för ett ypperligt välskrivet inlägg 
Re: Jostykit-baserad nätdel bränner säkringar
Kafeman: "Ha en aning om vad en op är..." Det var ett jävla påhopp!! Är du sponsrad av dom eller?? Du får väl lära dig att ta det lite lugnt och inte hetsa upp dig för skitsaker! Om du gillar 723:an så fortsätt med det!! Tycker du att jag försöker hindra dig från det? Vi tycker lite olika och har olika erfarenheter av reglerkretsar mm. Vad är problemet?E Kafeman skrev:>Det var väl därför man i senare konstruktioner ersatte den med en op-krets.
Stopp och belägg för jösse namn....??????????
Det är att svära i kyrkan att förneka att 723 är en OP
Det är ett exempel på en mycket bra OP som blev en riktig storsäljare och säljs fortfarande, mer än 50 år senare.
Det var Bob Widlar som designade kretsen. Den innehåller i princip två separata OP-förstärkare. En av elektroniken stora landmärken och utvecklad av en av de största design-genierna. https://www.autodesk.com/products/eagle ... ng-legend/
Att påstå att det finns ett instabilitetsproblem i 723 som kan rättas genom att ersätta den med en OP-krets.
Det är inte många rätt i den meningen.
Heter man opampen får man ha någon som helst aning om vad en OP är.
En OP utför en operation baserat på insignaler och levererar ett resultat på samma sätt som matematiska operationer.
OP med tillägget Amp så gör den det med förstärkning av något slag, vilket 723 gör.
723, ursprungligen uA723, var för sin tid mycket modern och mycket stabil OP-amp med buffrad emitter-utgång. Det fanns i princip ingen konkurrens, fanns ingen annan krets som kunde mäta sej med 723 vid denna tiden, en OP som integrerade spänning-regulator-design på ett sätt som tidigare inte funnits och kretsen var mycket stabil med få barnsjukdomar och medgav för på denna tiden mer kompakta byggen av spänningsreglering på ett flexibelt sätt och kontrollerat kortslutningsskydd. Flexibiliteten gjorde att det även blev enkelt att med få komponenter bygga variabla spänningsaggregat men det var för fasta spänningar i elektronikapparater-apparater som blev dess stora sälj-framgång.
Upplevd instabilitet beror nog mer på att en sådan krets alltid sätter lite större krav på att designen är väl utförd med avseende på t.ex. jord-referenser som ofta kan ge små-signal-störningar pga av höga strömmar mixade med små referens-strömmar i samma jordplan.
Bygger man trådnystan så blir det instabilt då OP'n i 723 förstärkte även spänningsskillnader i jordplanet och förstärkningen är fullt tillräckligt för att bygga oscillator av kretsen även om man får anstränga sej lite extra jämfört med OP med högre gain.
Det går att få 723 att svänga såväl som de flesta förstärkare om man klantar sej men att 723 skulle vara särskilt svängningsbenägen är nog mer ett resultat av design-oerfarenhet.
Det är mycket samma problem som när man designar jordplan för ett analogt PA-steg med gain och mix av höga och låga signal-strömmar i jordplan och spänningsmatning, har man inte koll på signalvägarna blir det lätt en oscillator.
Ska man nämna något om specifika egenskaper så var 723 tillsammans med 101,201 och mer kända (LM)301 tidiga med den då ovanliga mixen av cmos-trissa på kisel som strömsug.
En av de saker som ofta diskuterats om 723-kretsen på senare 20 åren är dess relativt låga bandbredds-produkt och låga open-loop-gain (och därmed indirekt hög stabilitet).
Problemet är främst märkbart på frekvenser typ 100kHz och uppåt där rippel undertrycks sämre. Normalt på den tiden kretsen designades, mitten på 60-talet, inga större problem då t.ex. switchade nätaggregat vid dessa frekvenser var icke-existerande i konsument-produkter.
Instabilitet är inget utmärkande problem. Möjligen är det ett problem att op-ingångarna kan driva utgången så hårt att den skadas om lasten är extremt låg på utgången, eg kortslutning till jord.
Inget fel egentligen men den är inte stupid-proof när den lastades utanför drifts-spec på det sätt som många senare OP tål, dvs de har skydd som hindrar överströmmar. I normal design går den inte sönder utan det är mer om man slinter med skruvmejseln tvärs över. ett antal ben. Dessutom så är den direkt dödad av en enda volt felpolariserad matnings-spänning.
Dessa problem delar den med LM301 och många andra samtida OP t.ex. Widlars 701 vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att även uA723 var ett verk av Widlar.
723:ans inre design delar mycket med uA709, vilken var Widlars första högförstärkande OP och där kretsarna har i det närmaste identiska utgångar t.ex.
Det var först med 741 som det blev ett stort steg framåt på stupid-proof-sidan. 741 var en mycket omdesignad 701 med design-tillägg som gjorde den nära oförstörbar hur man än lastade in och utgångar. Det var Camensind som gjorde det design-jobbet.
Inre huvud-strukturen av en 723 syns i grått på schemat nedan. Man ser dess referens-OP med hög stabilitet och en OP med differentiell spännings-förstärkning på dess bägge ingångar och som driver den i chippet inbyggda utgångs-trissan. Camensind Widlar och Pease är de som lade grunden till mycket av de moderna analoga kretsarna, och mycket av utvecklingen stannade där dessa lade av.
De var färgstarka personligheter och är väl värda att känna till vad de gjorde och flera av de kretsar de designade har inte överträffats eller ersatts med modernare lösningar.
Jag vet mycket väl vad en op-krets är och dess funktion det behöver jag inte ha någon föreläsning om!! Jag har inte förnekat att 723 är en op, jag menade ANDRA op-kretsar som Josty använde i senare konstruktioner. Om man rent allmänt talar om spänningsregulatorer som t.ex. LM317 vill jag påstå har betydligt bättre egenskaper. Har använt den mycket under åren och har visat ett mycket bra resultat.
Jag har sysslat med elektronik i mer än 40 år och använde 723 mycket förr i tiden. Men fakta gäller att den är mer instabil och går lättare sönder under olika omständigheter. Vet att dessa problem har varit allmänt kända från andra som byggt med den under åren! Även med ett väl designat kretskort med jordplan kunde detta hända!
Men jag ska inte såga 723:an. Har aldrig påstått att den är så usel som du tycks tro att jag menade! Den har väl sin plats fortfarande om inte annat av nostalgiska själ.
Men ibland håller man gärna fast vid olika kretsar! Jag hade en krets som hette EL2044 som är ganska bredbandig som jag byggde förstärkare med för mellan höga frekvenser. Den var kanon tyckte jag men sen plötsligt lades den ned och det tog ett tag innan jag vande mig vid andra likvärdiga op.
I vissa fall kan känslorna var större än det tekniska värdet i fråga. "Detta projektet gjorde jag på den tiden under dom bästa åren innan..."
Hoppas att dina nätagg blir bra med 723:an!
Re: Jostykit-baserad nätdel bränner säkringar
Kafeman: "Ha en aning om vad en op är..." Det var ett jävla påhopp!!
Ja det var rejäla påhopp av dej:
1. 723 inte är en OP
2. 723 är instabil.
Att JostyKit gick ifrån designen pga "kända problem med just denna OP" är också påhitt.
>Jag vet mycket väl vad en op-krets är och dess funktion det behöver jag inte ha någon föreläsning om!!
Får anta att din kunskap i ämnet är på den nivå du skriver om 723-kretsen?
>Men fakta gäller att den är mer instabil
Finns ingen fackkunnig som skulle uttrycka att "723 är instabil" av flera skäl.
1. En femöring går placera på ett sådant sätt att den lätt faller omkull men den kan också vara ytterst stabil om den ligger ner på ett stabilt jordplan. Fem-öringen är hela tiden densamma. Är den då att klassa som stabil eller instabil?
Man kan inte separera femöringen eller en OP från sin omgivning och uttala sej om hur den fungerar i en komplett krets.
2. Får man oavsiktlig funktions-störning med denna krets är det ingen specifik egenskap hos kretsen om den används enligt datablad utan en brist hos den som designar summan av krets+omgivning. Lyft gärna en handbok i ämnet.
723-kretsen har inte några magiska problem inbyggda. Om så varit hade den aldrig blivit en sådan storsäljare.
Den hamnade i säkert 100 miljoner TV-apparater när dessa blev allt mer transistoriserade och hade kretsen varit problematiskt felkälla för dessa TV-apparater hade det funnits böcker om det. Det gör det inte. Däremot finns mycket skrivet om motsatsen hur pass väl den fungerar.
Man kan studera kretsars enskilda egenskaper och bedöma hur svårhanterad den är att implementera. Exempel: för 723:
ESD-känslig - Nej
Hög bandbredd - Nej.
Spänningskritisk - Nej
Svåranalyserat inre - Nej
Svårsimulerad - Nej
Att den kräver att man rätt kan hantera möjligheten till extern kontroll av spänning, ström och referens-stabilitet och att det skiter sej om man kör med långa blanktrådar till regler-pottar och dåligt planerade jord-strömmar är knappast ett fel på kretsen.
Samma problem finns för samtliga analoga spänningsregulatorer och de flesta typer av förstärkarsteg liksom motsatsen, somliga bygger oscillatorer men får dom aldrig till att svänga.
Den typen av problem beror sällan på oscillatorn utan förklaringen syns ofta på långt håll: Sop-design ger ofta sop-resultat.
Datablad säjer inte alltid allt. Man måste stoppa in saker i en större helhet. Det är bekvämt att t.ex. använda de färdiga Spice-modellerna som finns här t.ex.: https://www.youspice.com/spiceprojects/ ... regulator/
Det är inget som hobby-folk ägnar en tanke men det är inte utan anledning som alla dessa även enklare kretsar finns som detaljerade simuleringsmodeller, vilket är värdefullt som hjälpmedel i designjobbet.
Jobbar man t.ex. med produkter där en ny revision av PCB kan ge stora kostnader tar man inga chanser att det kanske fungerar utan man gör lämpliga simuleringar innan kapseln löds fast.
Nu jobbar jag mest med RF men det gäller samma sak, gör man jobbet rätt på design-stadiet så blir det inga överraskningar med den verkliga hårdvaran.
Hobbyisten har ofta inte den kunskapen utan får förlita sej på att designern gjorde jobbet väl med byggsatsen, eller så bra som hans erfarenhet medgav.
Det är nog ofta så att många tycker att ett spänningsaggregats signaler kan hanteras sämre än för andra förstärkare, utan kostnad i form av sämre funktion och slarvar med design-jobbet.
I stort alltid har de fel. De lastar kondingar hit och dit och förstår inte varifrån allt överlagrat rippel kommer trots att databladet lovade i stort obefintligt rippel utan ens utgångs-kondensator.
>LM317 vill jag påstå har betydligt bättre egenskaper.
LM317 (LM117) har påtagligt sämre rippel och långtids-stabilitet än 723 vilket framgår av datablad och i övrigt är det ingen större skillnad förutom större effekttrissa på utgången.
Externa pinnar för kondensator på spännings-referensen och strömreglering har utgått. Det är en av anledningarna till att spännings-stabiliteten är sämre men är yttre PCB-designen inte god så är det kanske bättre att de pinnarna inte är åtkomliga för de som misslyckas med designen.
Kanske har du funderat över varför 317 designades som en upphottad 723:a? På många sätt en intressant historia, då det bidrog till att skapa ett av de stora halvledar-företagen, Linear Technology, sedan två år uppköpt av Analog Devices för $15 miljarder.
LM317 har bättre egenskaper med avseende på att den är något mer fool-proof men ur design-synpunkt är det aldrig några viktiga faktorer.
Det skiljer ca 5 år mellan 723 och 317, vilket gjorde att ekonomiska möjligheten såg annorlunda ut vad gällde interna designen då kostnaden per transistor sjönk fort, men något som skulle visa sej svårt i senare design-skedet var att företaget krävde att kretsen inte skulle kosta mer än en LM140 att producera så man fick ändå snåla ner på många funktioner.
Det var Bob Dobkin som propagerade för att man skulle designa en 723:a med integrerad sluttrissa och målet att klara 1.2 - 40 Volt/1A men han var själv inte något jätte-geni på den typen av design-jobb.
Han pratade därför med Bob Widlar som designat den berömda 723:an och fick anmärkningsvärt nog en i stort färdig design av Widlar. Widlar var oftast lite vresigt bakfull på förmiddagar och full på eftermiddagar gav inte bort något utan vidare så därför var det förvånande.
Schemat innehöll den av Widlar berömda bandgaps-designen på 1.25 Volt. Lite mindre känt var att Widlar även var den som skapade den moderna strömspegel-kopplingen. Bägge finns i alla moderna analoga kretsar.
För den som vill se hur Widlars bandgap är uppbyggd, sök datablad på LM113 och studera dess inre.
Det är troligen den enda IC med komplext inre som någonsin sett dagen ljus och som säljs med endast två anslutningar, två ben och inget annat.
Vanlig åsikt är: Hur är man funtad i huvudet som designar sådan bipolär-teknik på 1,25 Volt till optimerade termiska prestanda, utan dator-hjälpmedel, och troligen inte heller ens nykter?
På något sätt så kom Dobkin och Widler bra överens och startade så småningom ett gemensamt företag "Linear Technology" som sålde allt man producerade i enorma volymer. Dobkin var ofta med som formell designer men Widlar var designgeniet som låg bakom det mesta, vilket Dobkin säjer här: https://www.electronicsweekly.com/blogs ... i-2011-10/
Widlar var alkoholiserad och rätt stökig medans Dobkin var stillsam och närmast nykterist, ett rätt udda design-par.
Vad Dobkin gjorde och som var lite nytt på denna tiden var att modellera hela Widlars nya schema i Spice, som då var en splitter ny mjukvara som var som gjort för ändamålet.
Programmets lämplighet för denna typ av jobb kan kanske förstås om man läser ut förkortningen: Simulation Program with Integrated Circuit Emphasis.
Dobkin ville göra denna analys, han var övertygad om att Widler räknat fel lite här och var pga onykterhet så att det skulle finnas optimeringar att göra men inget sådant hittades.
Inte felräknat men ett nytt problem med 317 tillkom jämfört med 723:an, temperaturdriften var katastrof. Den integrerade effekt-trissan avsatte värme i mängd som fick arbetspunkter att kraftigt driva.
Det ledde till att interna spänningsreferensen fick nydesignas och Spice underlättade jobbet mycket enligt Dobkin, men spännings-stabiliteten blev aldrig i närheten av lika bra som i 723:an.
De bakom Spice var dock glada, körde med reklamen att 117 var den första IC som designats i Spice. Widlar var förbannad och hotade att klå upp hela högen bakom Spice. Det var absolut inget tomt hot. Widlar tvekade aldrig att dela ut en blåklocka om det behövdes.
Nyheter i 117 var att internt var cmos-trissan utbytt mot ett bandgap på referens-sidan, ansluten till extern pinne. Strömbegränsningen sattes till ett fast värde och utgångs-trissan fick effekttåligare utförande. Strömbegränsningen var ju nu en intern affär. inget som behövde anpassas till externa transistorer. Fler steg av fool-proof infördes och termiskt shutdown infördes ifall otillräcklig kylning skulle inträffa. Sådant som överhettning får ju inte ligga nära tillhands på en kommersiell produkt och som med alla fool-porof-funktioner så behövs de egentligen inte i en korrekt design-omgivning.
Bandbredden ökades genom att man nu kunde kosta på mer komplicerade transistor-steg utan att kretsen blev för dyr i tillverkning.
Ett kvarvarande problem var att utgången gick köra sönder vid kortslutning till jord på samma sätt som med 723, om än att det nu krävdes högre ström för att bränna trissan.
Det var specifikt om reglerpinnen stabiliserade med kondensator som man ökade risken att blåsa sönder kretsens utgång.
Det är inget egentligt problem om man följer applikations-noten i databladet för kretsen och lägger in externa skydds-dioder i de fall man behöver kondensatorn på reglerpinnen.
Den kondenstorn behövs ibland för att förbättra undertryckandet av rippel. "Dioder, 317, aldrig sett...." är inte helt ovanlig kommentar för de som aldrig läser databladet.
Den ökade bandbredden gav däremot problem med ringning på ett sätt som inte funnits för 723. Från LM317's datablad:
"Although the LM317 is stable with no output capacitance, like any feedback circuit, certain values of external capacitance can cause excessive ringing."
Ringning är ett steg under självsvängning men det är ett problem som finns hos alla analoga återkopplade förstärkare. Hur stort problemet är beror bl.a. på bandbredd och gain. Hos 723 var bandbredd så låg att det var inte något noterbart problem.
Trots det var rippel-undertrycking mer än 70 dB vid 10 kHz vilket med dagens mätt är långt bättre än vad man kan åstadkomma med en 7805.
--
Intressant sidnot LM337, den negativa motsvarigheten till LM317 & LM117, designades av Bob Pease så alla de stora Bob-namnen på den tiden var med kring 317 och 337.
LM117 var inte den första tre-pinnars lösningen. LM109 som också designades av Widlar redan som en av hans första designer var en 5 Volt 1,5 A regulator. Den var bra med tanke på teknik-resurserna och den tidens teknik-nivå.
Serien med LM140-xx togs fram för som alternativ till Fairchild’s UA78xx. LM140 hade en faktor 10 bättre spänningsstabilitet än UA78xx med sin interna dubbla spänningsreferens (bara för att visa konkurrenterna var skåpet skulle stå). och den var mycket fool-proof, kortslutningssäker i alla lägen och stod emot olika felkopplingar. Den fick den begränsade bandbredden som minskade problem med ringning men som kanske inte är så bra att sätta efter ett högfrekvent switchat steg av samma anledning.
---
>Den har väl sin plats fortfarande om inte annat av nostalgiska själ.
Trams. Öppna databladet och läs på.
723 är en mycket stabil spänningsreferens. Långtids-stabilitet är bättre än de flesta alternativa regulatorer.
723:ans brus på spänningsreferensen är också bättre än det mesta av mer senkomna kretsar. Widlars sätt att baka in en zener-diod är svårslaget.
Det finns i vart fall ingen spänningsregulator att köpa på t.ex. ELFA med lägre brus.
Några som har bättre koll på 723:s intressanta prestanda:
https://www.eevblog.com/forum/projects/ ... t-century/
https://www.quora.com/Why-is-my-teacher ... than-he-is
https://www.eevblog.com/forum/projects/ ... ew-design/
I ovan forumlänkar nämns inte kretsens instabilitet men väl den påtagliga motsatsen då den verkligen särskiljer sej mer än marginellt på den punkten men oavsett kvaliteter har 723 som linjär spännings-regulatorr numera konkurrens av en uppsjö switchade och högintegrerade regulatorer. Många reglerar med mycket rippel och usel långtids spänningstabilitet men de får jobbet gjort för det de behövs till. De har alla sin plats där de är bäst lämpade.
Jaga ultra-ren DC för att kunna driva enkla digtal-kretsar är inte motiverat. En switchregulator med mycket skräp på linan är ofta tillräckligt bra och lika billig. En switchregulator kan dessutom ge lägre effekt-förluster, vilket är viktigt för batteridrivna saker för att få lång driftstid.
På hobby-nivå är tre-pinnars linjära DC-regulatorer tillräckligt bra. Det är enklare att räkna benen på dom och trots ingen design-tanke alls kan det fungera tillräckligt bra. Att sedan rippplet är 40 dB över spec är sådant som är "omätt men tillräckligt bra".
Vill hobby-isten bygga ett stabilt labaggregat med välfungerande strömbegränsning erbjuder dock 723 fortfarande en lösning med hög kvalitet om hobbyisten klarar att designa PCB och kringkretsarna på ett korrekt sätt.
Det är i olika hobby-forum man hittar just hembyggda lab-aggregat med 723:an som hjärna och med 2N3055 som effektrissa. De har bägge varit med ett tag men är inte det minsta omoderna i detta sammanhang, välpolerade analogt variabla DC-spänningar.
För kommersiell nykonstruktion lämpar sej 723 när man kräver lågt brus och extra hög spänningsstabilitet såsom LF-småsignal, PLL-kretsar, undertrycka spänningsberoende hos sensorer mm.
723 leverera max 150 mA utan extern trissa men det räcker ofta väl till för att driva några småsignal-förstärkare.
Behöver man pressa stabiliteten ytterligare så händer det att man temperatur-stabiliserar kretsen.
Vill man ha en regulator med en faktor 10 lägre brus än en LM317 och betydligt bättre långtids-stabilitet? Då vet jag en krets som klarar det.
Spänningsregulator till kristall-ugn, ja sådana designas fortfarande med 723 där endast det bästa är gott nog.
Ska man bygga en långtids-stabil sensor med mindre än 0.001% drift på matningsspänningen de närmsta 10 åren så är valet givet.
Den finns som ytmonterad och mil-specad så man behöver inte ängslas att man kommer med något nostalgiskt antikvariskt med ben på.
Den ny-tillverkas och lär göra så länge än. Det är ingen krets som riskerar få stämpeln "ej rekommenderad för nydesign".
Den lär inte hamna i några lågpris konsumentprodukter. Den har sin givna plats i vissa extra krävande konsument-applikationer typ bättre elektroniska musik-instrument.
I sammanhanget bra länk om vad att tänka på om man blandar signal och kraft på samma PCB: https://en.ppt-online.org/273834
Hans Camensinds hemsida lever än. Där kan man ännu ladda ner hans väldigt innehållsrika ebook om analoga IC. Han skriver lätt-tillgängligt och läsvärt om olika typer av analoga IC's funktioner, designproblem mm, men även lite bakgrund typ hur fel gubbe fick Nobelpriset för att ha uppfunnit hur man tilllverkar IC. http://www.designinganalogchips.com/
Bob Pease skrev mycket som finns för nedladdning men det var mer allmänna design-råd riktat till studenter, då han var flitig föreläsare på olika universitet.
Bob Widlar skrev aldrig längre än ett och ett halvt ord.
Glöm nu att dina problem med 723 skulle bero på dålig IC-design. Är du fortfarande säker på din sak, hänvisa till konkreta saker i schema och mätningar, inte om rykten om att något sagt något någon gång eller att just du får "fuffens problem".
Det skulle ge dej ordentlig uppmärksamhet om du kunde belägga att 723 inte hade god funktion, att det fanns design-problem trots att så många i 50 år studerat och analyserat dess inre och i praktisk funktion mätt motsatsen på något som designats av en av branschens största design-gurus.
Man bör ha mycket välgrundat och sakligt bevis för ett sådant påstående.
Se det även från en elektronik-kunnig persons perspektiv, en som vet lite om vad en OP av typen 723 är:
När någon "upplever fuffens" eller att 723:an själv-svänger, då hamnar det väldigt högt upp på misstankeskalan, bortom tvekan, var problemet ligger.
Antar att det var en överraskning att en 723 verkligen är en innehållsrik och väldig väldesignad IC och en känd hörnpelare inom elektronik, men tänk ett steg längre,
antag att någon säjer till dej att det är fel på en IC som heter 741, att den har fuffens för sej och självsvänger.
Vill du göra skäl för opamp-namnet så har du viss kunnande om 741:ans funktion och status i elektronik-historien.
Då kan du nog räkna ut att ett självsvängningsproblem inte beror på brister i vad som finns inuti 741:an.
Så är det även med 723.
Ja det var rejäla påhopp av dej:
1. 723 inte är en OP
2. 723 är instabil.
Att JostyKit gick ifrån designen pga "kända problem med just denna OP" är också påhitt.
>Jag vet mycket väl vad en op-krets är och dess funktion det behöver jag inte ha någon föreläsning om!!
Får anta att din kunskap i ämnet är på den nivå du skriver om 723-kretsen?
>Men fakta gäller att den är mer instabil
Finns ingen fackkunnig som skulle uttrycka att "723 är instabil" av flera skäl.
1. En femöring går placera på ett sådant sätt att den lätt faller omkull men den kan också vara ytterst stabil om den ligger ner på ett stabilt jordplan. Fem-öringen är hela tiden densamma. Är den då att klassa som stabil eller instabil?
Man kan inte separera femöringen eller en OP från sin omgivning och uttala sej om hur den fungerar i en komplett krets.
2. Får man oavsiktlig funktions-störning med denna krets är det ingen specifik egenskap hos kretsen om den används enligt datablad utan en brist hos den som designar summan av krets+omgivning. Lyft gärna en handbok i ämnet.
723-kretsen har inte några magiska problem inbyggda. Om så varit hade den aldrig blivit en sådan storsäljare.
Den hamnade i säkert 100 miljoner TV-apparater när dessa blev allt mer transistoriserade och hade kretsen varit problematiskt felkälla för dessa TV-apparater hade det funnits böcker om det. Det gör det inte. Däremot finns mycket skrivet om motsatsen hur pass väl den fungerar.
Man kan studera kretsars enskilda egenskaper och bedöma hur svårhanterad den är att implementera. Exempel: för 723:
ESD-känslig - Nej
Hög bandbredd - Nej.
Spänningskritisk - Nej
Svåranalyserat inre - Nej
Svårsimulerad - Nej
Att den kräver att man rätt kan hantera möjligheten till extern kontroll av spänning, ström och referens-stabilitet och att det skiter sej om man kör med långa blanktrådar till regler-pottar och dåligt planerade jord-strömmar är knappast ett fel på kretsen.
Samma problem finns för samtliga analoga spänningsregulatorer och de flesta typer av förstärkarsteg liksom motsatsen, somliga bygger oscillatorer men får dom aldrig till att svänga.
Den typen av problem beror sällan på oscillatorn utan förklaringen syns ofta på långt håll: Sop-design ger ofta sop-resultat.
Datablad säjer inte alltid allt. Man måste stoppa in saker i en större helhet. Det är bekvämt att t.ex. använda de färdiga Spice-modellerna som finns här t.ex.: https://www.youspice.com/spiceprojects/ ... regulator/
Det är inget som hobby-folk ägnar en tanke men det är inte utan anledning som alla dessa även enklare kretsar finns som detaljerade simuleringsmodeller, vilket är värdefullt som hjälpmedel i designjobbet.
Jobbar man t.ex. med produkter där en ny revision av PCB kan ge stora kostnader tar man inga chanser att det kanske fungerar utan man gör lämpliga simuleringar innan kapseln löds fast.
Nu jobbar jag mest med RF men det gäller samma sak, gör man jobbet rätt på design-stadiet så blir det inga överraskningar med den verkliga hårdvaran.
Hobbyisten har ofta inte den kunskapen utan får förlita sej på att designern gjorde jobbet väl med byggsatsen, eller så bra som hans erfarenhet medgav.
Det är nog ofta så att många tycker att ett spänningsaggregats signaler kan hanteras sämre än för andra förstärkare, utan kostnad i form av sämre funktion och slarvar med design-jobbet.
I stort alltid har de fel. De lastar kondingar hit och dit och förstår inte varifrån allt överlagrat rippel kommer trots att databladet lovade i stort obefintligt rippel utan ens utgångs-kondensator.
>LM317 vill jag påstå har betydligt bättre egenskaper.
LM317 (LM117) har påtagligt sämre rippel och långtids-stabilitet än 723 vilket framgår av datablad och i övrigt är det ingen större skillnad förutom större effekttrissa på utgången.
Externa pinnar för kondensator på spännings-referensen och strömreglering har utgått. Det är en av anledningarna till att spännings-stabiliteten är sämre men är yttre PCB-designen inte god så är det kanske bättre att de pinnarna inte är åtkomliga för de som misslyckas med designen.
Kanske har du funderat över varför 317 designades som en upphottad 723:a? På många sätt en intressant historia, då det bidrog till att skapa ett av de stora halvledar-företagen, Linear Technology, sedan två år uppköpt av Analog Devices för $15 miljarder.
LM317 har bättre egenskaper med avseende på att den är något mer fool-proof men ur design-synpunkt är det aldrig några viktiga faktorer.
Det skiljer ca 5 år mellan 723 och 317, vilket gjorde att ekonomiska möjligheten såg annorlunda ut vad gällde interna designen då kostnaden per transistor sjönk fort, men något som skulle visa sej svårt i senare design-skedet var att företaget krävde att kretsen inte skulle kosta mer än en LM140 att producera så man fick ändå snåla ner på många funktioner.
Det var Bob Dobkin som propagerade för att man skulle designa en 723:a med integrerad sluttrissa och målet att klara 1.2 - 40 Volt/1A men han var själv inte något jätte-geni på den typen av design-jobb.
Han pratade därför med Bob Widlar som designat den berömda 723:an och fick anmärkningsvärt nog en i stort färdig design av Widlar. Widlar var oftast lite vresigt bakfull på förmiddagar och full på eftermiddagar gav inte bort något utan vidare så därför var det förvånande.
Schemat innehöll den av Widlar berömda bandgaps-designen på 1.25 Volt. Lite mindre känt var att Widlar även var den som skapade den moderna strömspegel-kopplingen. Bägge finns i alla moderna analoga kretsar.
För den som vill se hur Widlars bandgap är uppbyggd, sök datablad på LM113 och studera dess inre.
Det är troligen den enda IC med komplext inre som någonsin sett dagen ljus och som säljs med endast två anslutningar, två ben och inget annat.
Vanlig åsikt är: Hur är man funtad i huvudet som designar sådan bipolär-teknik på 1,25 Volt till optimerade termiska prestanda, utan dator-hjälpmedel, och troligen inte heller ens nykter?
På något sätt så kom Dobkin och Widler bra överens och startade så småningom ett gemensamt företag "Linear Technology" som sålde allt man producerade i enorma volymer. Dobkin var ofta med som formell designer men Widlar var designgeniet som låg bakom det mesta, vilket Dobkin säjer här: https://www.electronicsweekly.com/blogs ... i-2011-10/
Widlar var alkoholiserad och rätt stökig medans Dobkin var stillsam och närmast nykterist, ett rätt udda design-par.
Vad Dobkin gjorde och som var lite nytt på denna tiden var att modellera hela Widlars nya schema i Spice, som då var en splitter ny mjukvara som var som gjort för ändamålet.
Programmets lämplighet för denna typ av jobb kan kanske förstås om man läser ut förkortningen: Simulation Program with Integrated Circuit Emphasis.
Dobkin ville göra denna analys, han var övertygad om att Widler räknat fel lite här och var pga onykterhet så att det skulle finnas optimeringar att göra men inget sådant hittades.
Inte felräknat men ett nytt problem med 317 tillkom jämfört med 723:an, temperaturdriften var katastrof. Den integrerade effekt-trissan avsatte värme i mängd som fick arbetspunkter att kraftigt driva.
Det ledde till att interna spänningsreferensen fick nydesignas och Spice underlättade jobbet mycket enligt Dobkin, men spännings-stabiliteten blev aldrig i närheten av lika bra som i 723:an.
De bakom Spice var dock glada, körde med reklamen att 117 var den första IC som designats i Spice. Widlar var förbannad och hotade att klå upp hela högen bakom Spice. Det var absolut inget tomt hot. Widlar tvekade aldrig att dela ut en blåklocka om det behövdes.
Nyheter i 117 var att internt var cmos-trissan utbytt mot ett bandgap på referens-sidan, ansluten till extern pinne. Strömbegränsningen sattes till ett fast värde och utgångs-trissan fick effekttåligare utförande. Strömbegränsningen var ju nu en intern affär. inget som behövde anpassas till externa transistorer. Fler steg av fool-proof infördes och termiskt shutdown infördes ifall otillräcklig kylning skulle inträffa. Sådant som överhettning får ju inte ligga nära tillhands på en kommersiell produkt och som med alla fool-porof-funktioner så behövs de egentligen inte i en korrekt design-omgivning.
Bandbredden ökades genom att man nu kunde kosta på mer komplicerade transistor-steg utan att kretsen blev för dyr i tillverkning.
Ett kvarvarande problem var att utgången gick köra sönder vid kortslutning till jord på samma sätt som med 723, om än att det nu krävdes högre ström för att bränna trissan.
Det var specifikt om reglerpinnen stabiliserade med kondensator som man ökade risken att blåsa sönder kretsens utgång.
Det är inget egentligt problem om man följer applikations-noten i databladet för kretsen och lägger in externa skydds-dioder i de fall man behöver kondensatorn på reglerpinnen.
Den kondenstorn behövs ibland för att förbättra undertryckandet av rippel. "Dioder, 317, aldrig sett...." är inte helt ovanlig kommentar för de som aldrig läser databladet.
Den ökade bandbredden gav däremot problem med ringning på ett sätt som inte funnits för 723. Från LM317's datablad:
"Although the LM317 is stable with no output capacitance, like any feedback circuit, certain values of external capacitance can cause excessive ringing."
Ringning är ett steg under självsvängning men det är ett problem som finns hos alla analoga återkopplade förstärkare. Hur stort problemet är beror bl.a. på bandbredd och gain. Hos 723 var bandbredd så låg att det var inte något noterbart problem.
Trots det var rippel-undertrycking mer än 70 dB vid 10 kHz vilket med dagens mätt är långt bättre än vad man kan åstadkomma med en 7805.
--
Intressant sidnot LM337, den negativa motsvarigheten till LM317 & LM117, designades av Bob Pease så alla de stora Bob-namnen på den tiden var med kring 317 och 337.
LM117 var inte den första tre-pinnars lösningen. LM109 som också designades av Widlar redan som en av hans första designer var en 5 Volt 1,5 A regulator. Den var bra med tanke på teknik-resurserna och den tidens teknik-nivå.
Serien med LM140-xx togs fram för som alternativ till Fairchild’s UA78xx. LM140 hade en faktor 10 bättre spänningsstabilitet än UA78xx med sin interna dubbla spänningsreferens (bara för att visa konkurrenterna var skåpet skulle stå). och den var mycket fool-proof, kortslutningssäker i alla lägen och stod emot olika felkopplingar. Den fick den begränsade bandbredden som minskade problem med ringning men som kanske inte är så bra att sätta efter ett högfrekvent switchat steg av samma anledning.
---
>Den har väl sin plats fortfarande om inte annat av nostalgiska själ.
Trams. Öppna databladet och läs på.
723 är en mycket stabil spänningsreferens. Långtids-stabilitet är bättre än de flesta alternativa regulatorer.
723:ans brus på spänningsreferensen är också bättre än det mesta av mer senkomna kretsar. Widlars sätt att baka in en zener-diod är svårslaget.
Det finns i vart fall ingen spänningsregulator att köpa på t.ex. ELFA med lägre brus.
Några som har bättre koll på 723:s intressanta prestanda:
https://www.eevblog.com/forum/projects/ ... t-century/
https://www.quora.com/Why-is-my-teacher ... than-he-is
https://www.eevblog.com/forum/projects/ ... ew-design/
I ovan forumlänkar nämns inte kretsens instabilitet men väl den påtagliga motsatsen då den verkligen särskiljer sej mer än marginellt på den punkten men oavsett kvaliteter har 723 som linjär spännings-regulatorr numera konkurrens av en uppsjö switchade och högintegrerade regulatorer. Många reglerar med mycket rippel och usel långtids spänningstabilitet men de får jobbet gjort för det de behövs till. De har alla sin plats där de är bäst lämpade.
Jaga ultra-ren DC för att kunna driva enkla digtal-kretsar är inte motiverat. En switchregulator med mycket skräp på linan är ofta tillräckligt bra och lika billig. En switchregulator kan dessutom ge lägre effekt-förluster, vilket är viktigt för batteridrivna saker för att få lång driftstid.
På hobby-nivå är tre-pinnars linjära DC-regulatorer tillräckligt bra. Det är enklare att räkna benen på dom och trots ingen design-tanke alls kan det fungera tillräckligt bra. Att sedan rippplet är 40 dB över spec är sådant som är "omätt men tillräckligt bra".
Vill hobby-isten bygga ett stabilt labaggregat med välfungerande strömbegränsning erbjuder dock 723 fortfarande en lösning med hög kvalitet om hobbyisten klarar att designa PCB och kringkretsarna på ett korrekt sätt.
Det är i olika hobby-forum man hittar just hembyggda lab-aggregat med 723:an som hjärna och med 2N3055 som effektrissa. De har bägge varit med ett tag men är inte det minsta omoderna i detta sammanhang, välpolerade analogt variabla DC-spänningar.
För kommersiell nykonstruktion lämpar sej 723 när man kräver lågt brus och extra hög spänningsstabilitet såsom LF-småsignal, PLL-kretsar, undertrycka spänningsberoende hos sensorer mm.
723 leverera max 150 mA utan extern trissa men det räcker ofta väl till för att driva några småsignal-förstärkare.
Behöver man pressa stabiliteten ytterligare så händer det att man temperatur-stabiliserar kretsen.
Vill man ha en regulator med en faktor 10 lägre brus än en LM317 och betydligt bättre långtids-stabilitet? Då vet jag en krets som klarar det.
Spänningsregulator till kristall-ugn, ja sådana designas fortfarande med 723 där endast det bästa är gott nog.
Ska man bygga en långtids-stabil sensor med mindre än 0.001% drift på matningsspänningen de närmsta 10 åren så är valet givet.
Den finns som ytmonterad och mil-specad så man behöver inte ängslas att man kommer med något nostalgiskt antikvariskt med ben på.
Den ny-tillverkas och lär göra så länge än. Det är ingen krets som riskerar få stämpeln "ej rekommenderad för nydesign".
Den lär inte hamna i några lågpris konsumentprodukter. Den har sin givna plats i vissa extra krävande konsument-applikationer typ bättre elektroniska musik-instrument.
I sammanhanget bra länk om vad att tänka på om man blandar signal och kraft på samma PCB: https://en.ppt-online.org/273834
Hans Camensinds hemsida lever än. Där kan man ännu ladda ner hans väldigt innehållsrika ebook om analoga IC. Han skriver lätt-tillgängligt och läsvärt om olika typer av analoga IC's funktioner, designproblem mm, men även lite bakgrund typ hur fel gubbe fick Nobelpriset för att ha uppfunnit hur man tilllverkar IC. http://www.designinganalogchips.com/
Bob Pease skrev mycket som finns för nedladdning men det var mer allmänna design-råd riktat till studenter, då han var flitig föreläsare på olika universitet.
Bob Widlar skrev aldrig längre än ett och ett halvt ord.
Glöm nu att dina problem med 723 skulle bero på dålig IC-design. Är du fortfarande säker på din sak, hänvisa till konkreta saker i schema och mätningar, inte om rykten om att något sagt något någon gång eller att just du får "fuffens problem".
Det skulle ge dej ordentlig uppmärksamhet om du kunde belägga att 723 inte hade god funktion, att det fanns design-problem trots att så många i 50 år studerat och analyserat dess inre och i praktisk funktion mätt motsatsen på något som designats av en av branschens största design-gurus.
Man bör ha mycket välgrundat och sakligt bevis för ett sådant påstående.
Se det även från en elektronik-kunnig persons perspektiv, en som vet lite om vad en OP av typen 723 är:
När någon "upplever fuffens" eller att 723:an själv-svänger, då hamnar det väldigt högt upp på misstankeskalan, bortom tvekan, var problemet ligger.
Antar att det var en överraskning att en 723 verkligen är en innehållsrik och väldig väldesignad IC och en känd hörnpelare inom elektronik, men tänk ett steg längre,
antag att någon säjer till dej att det är fel på en IC som heter 741, att den har fuffens för sej och självsvänger.
Vill du göra skäl för opamp-namnet så har du viss kunnande om 741:ans funktion och status i elektronik-historien.
Då kan du nog räkna ut att ett självsvängningsproblem inte beror på brister i vad som finns inuti 741:an.
Så är det även med 723.
-
Mindmapper
- Inlägg: 6404
- Blev medlem: 31 augusti 2006, 16:42:43
- Ort: Jamtland
Re: Jostykit-baserad nätdel bränner säkringar
Här i Sverige använde Ericsson 723 under en lång tid i olika nätdelar. De skulle knappast ha gjort det om det var en problemkonstruktion.E Kafeman skrev:Kafeman: "Ha en aning om vad en op är..." Det var ett jävla påhopp!!
Ja det var rejäla påhopp av dej:
1. 723 inte är en OP
2. 723 är instabil.
...
Re: Jostykit-baserad nätdel bränner säkringar
Kafeman: En intressant historia om 723: an. Roligt med ditt engagemang för elektronik! Ja, 2N3055 är en klassiker och lever ännu!E Kafeman skrev:Kafeman: "Ha en aning om vad en op är..." Det var ett jävla påhopp!!
Ja det var rejäla påhopp av dej:
1. 723 inte är en OP
2. 723 är instabil.
...
Men du upprepar dig flera gånger! Det räcker med att du säger en sak en gång! Jag har redan fattat vad du vill få fram första gången. Samtidigt har jag respekt för ditt kunnande ! Framför allt om 723 och "kärleken" till den. Du tar det väldigt högtidligt. Men roligt med någon som kan analog elektronik (Det menar jag verkligen) vilken är en bristvara i dagen samhälle.
Samtidigt måste man respektera att det finns andra som också har erfarenheter! Kanske ser på saken lite annorlunda utan att behöva ta det personligt! Ser det som överflödigt att kommentera något mer!
