Är pinnarnas lödytor förnicklade eller på annat sätt ytbehandlade? De ser rätt blanka ut?
Många typer av ytbehandling där metall beläggs med krom eller zink kan bli svårlödda.
Järnpinnar som man vill ska hålla en blank yta beläggs ofta med ett tunt lager krom/nickel.
Sådan beläggning görs t.ex. på phono-kontakter. På den typen av yta biter vanligt fluss dåligt och därmedär det svårt att få metallisk förening mellan järnet och lödtennet och ytans oxid kan vara svår att bli av med trots slipning.
Kontakt-tungor i kontakten som är avsedda att vara lödbara är antingen undantagen plätteringen eller kan de vara plätterade med tunnt lager guld eller silver samt åter förtennade.
TS_0.25inch_mono_plug.jpg
Det förekommer Halid-fria fluss-medel och dessa kan inte alls bryta ned nickel-oxid så att man kan få lödbar yta.
Om man etsar egna kretskort eller pysslar med annan kemi så har man eventuellt saltsyra hemma.
Om det är nickel som försvårar lödningen, kan man använda saltsyra som lödvatten eller blötlägga ytorna man tänkt löda i syra från bilbatteriet (utspädd saltsyra) i några minuter omedelbart innan lödningen för att skapa lättare lödbara ytor.
Skölj bort saltsyran efter lödningen för att undvika fortsatt korrosion.
Något som är rätt enkelt även på småsaker som kontakt-stift är att elektroplättera med kopparsulfat så att man får en ren kopparyta att löda på. Plättera minst 30 minuter med en 5-volts telefon-laddare för att få en tunn men duglig lödyta. Slipa ytan ren innan plätteringen och rör den sedan inte med fingrarna.
Renslipad yta är alltid, även vid vanlig lödning, färskvara som börjar beläggas av ny oxid omedelbart efter slipning och fingeravtryck sätter riktig fart på metall-oxideringen pga fettsyror i huden.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
