DC-motor

Från ElektronikWikin
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.

DC-motor finns i fyra typer som döpts efter hur magnetiseringen av fältlindningen går till. De olika typerna är permanentmagnetiserad, separatmagnetiserad, parallellmagnetiserad och seriemagnetiserad motor. Dessa förklaras mer ingående under nedanstående stycken. I dagligt tal finns även en typ som brukar benämnas BLDC, eller borstlös dc-motor. Detta är dock inte en dc-motor alls, utan en permanentmagnetiserad synkronmotor. För mer info om den typen av motor se AC-motor.

Permanentmagnetiserad

Den permanentmagnetiserade motorn har en magnet som stator vilken genererar ett konstant magnetfält. För att få rotorn att rotera krävs en ström genom ankarlindningen.

Separatmagnetiserad

Är den svåraste DC-motorn att styra, men även den motor som har bäst prestanda och högst kontrollabilitet. Den separatmagnetiserade motorn har separata fält- och ankarlindningar som kan kontrolleras oberoende av varandra.

Parallellmagnetiserad

Den parallellmagnetiserade motorn har precis som namnet antyder fält- och ankarlindningar parallellkopplade. Motorn kommer alltid att rotera med samma rotationsriktning oavsett vilken polaritet spänningen över den har. Den kommer därför att fungera oavsett om det är lik- eller växelspänning som används. För att ändra rotationsriktning krävs att strömmen ändrar riktning i en lindning, vilket innebär att man måste växla en lindnings polaritet.

Seriemagnetiserad

En seriemagnetiserad motor har fält- och ankarlindning seriekopplade och kallas även för allströmsmotor eftersom den fungerar även för växelspänning. Precis som med en parallellmagnetiserad motor har den en specifik rotationsriktning och för att byta den måste antingen fält- eller ankarlindning kastas om.