>Om du inte har en smältugn i Stockholmstrakten och kan erbjuda lite värme så behöver du inte kommentera, och det gäller alla trådar.
Om en smältugns-firma åtar sej uppdraget kan finnas skäl till polis-anmälan för miljöfarlig verksamhet då få mindre ugnar har möjlighet att ta hand om de gifter som kan uppstå när man smälter isolerad koppartråd och det är en direkt hälsofara för de som bor i närheten. Saknar man tillstånd för sådan verksamhet är det förbjudet.
Nu gäller det kanske inte just din kabel och du hade säkert manuellt tänkt avlägsna all plastisolering innan smältning men om det skulle finnas andra som tror att det är hälsosam verksamhet så kan det finnas skäl att tänka till en gång extra.
Många återvinningsfirmor köper kabelskrot men de erbjuder
inte osmältningshjälp.
Den typen av firmor skapar normalt granulat av kopparkabel som sedan säljs vidare till gjuterier som kan hantera gaserna vid smältning. Granulat medger förbränning vid högre temperatur för att minska dioxinproblemet med kabelisolering som smälter vid låg temperatur. Se info på
https://www.svenskkabel.se/
För att skapa renare koppar vid omsmältning måste man förhindra oxidation av kopparen under smältprocessen. Skyddsgas eller reduktion med kol är vanligt.
Man behöver upp i rätt hög temperatur vilket tar tid om man smälter i större järnbehållare och värmer utifrån med gasolbrännare, eftersom man inte kan punkt-elda för hårt, då även järnet riskerar smälta.
Koppar 1100C, Järn 1500C och gasolbrännare 1700C för ungefärliga förhållanden.
Koppar liksom järn-smälta kan reagera med explosion om man försöker kyla med vatten. Inte giftigt men kan vara livsfarligt.
De som kommersiellt smälter och renar koppar gör det oftast i en flerstegs-ugn. Med bra köksspis som kan värma järn-stekpannan synligt röd så kan man smälta kabel utan omväg över ugnar.
De som hanterar stulen kopparkabel försöker sällan att smälta koppar. De nöjer sej med att försöka smälta bort plasten i hopp om att få bättre pris. Det är en mycket giftig process eftersom förbränningen sker vid låg temperatur. Vanligen lägger man kabeln i en järngryta eller på öppen mark på något undanskymt ställe tillsammans med något lättantändligt bränsle och tänder på innan man åker från platsen medans branden pågår, för att slippa andas in gaserna.
Nu kan det vara välkända plaster i spolstommarna och kabel-isolering som man vet sej kunna hantera gaserna ifrån men hemmabränning av ospecificerad kabelisolering hör inte hemma ens som en tanke i upplysta delen av världen om det inte rör kriminell verksamhet.
Kabel-bränning bör bara ske i särskilda ungnar anpassade för ändamålet för att undvika risken för utsläpp ftalater(plast-mjukgörare) och starkt cancerframkallande miljögifter typ dioxin som har långvarig inverkan på miljön.
Ett något mer kortvarigt problem för hembrännaren är ammoniak samt syror typ klor/saltsyra och svavelsyra som kan frigöras när man bränner plaster. Det är starkt irriterande och det som ger plasten "frän lukt" när den brinner.
Svavelsyra smälter lungorna på den som andas i sej ångorna och ger lungödem. Något obehagligt då lungsmältningen inte upphör efter exponeringen utan kan fortsätta flera dagar innan lungfunktionen upphör helt då inandad svavelsyra inte är särskilt flyktig när den hamnat i lungorna, alternativt att man överlever med konstant nedsatt lungfunktion. Syrorna binder sej gärna till mikrodroppar av vatten, som också kan skapas vid förbränningen, och ger på det viset möjlighet för syrorna att åka långt ned i lungorna och stanna där. Vanlig dödsorsak för folk som dör i hus-bränder då man fått i sej rök från brinnande plast. Även vanligt problem för hemelektronik som överlever plastbrand men som invändigt in i minsta skrymsle blir utsatt för små syra-angrepp som kan vara svåra att sanera och skadan kan växa mycket lång tid i efterhand som en långsam korrosion.
Inte heller klor som bildar saltsyra i kontakt med vattendropparna är nyttig i lungorna men det är inte fullt lika nedbrytande under längre tid.
Lackad koppartråd kan vid förbränning avge ammoniak, klorgas, svaveldioxid och cyanider. Koncentration och mängd avgör hur nyttigt det är att andas i sej.
PVC är en särgrupp som man bör ta särskild hänsyn till. Många förbränningsanläggningar har svårt att hantera dess restprodukter som är svåra att rökgas-rena och står för en stor del av utsläppen av dioxinet vi får i oss. Det gäller även de förbränningsanläggningar som hanterar hushålls-sopor, att dioxinerna i PVC är svår restprodukt att hantera trots avancerad rökgas-rening.
https://pvcinformation.org/links/index.php?catid=3
Kopparsalter från kopparen självt kan bildas vid omsmältning. Syns vanligen som ljusgrönt pulver på kanten av smältkärl. Bör betraktas som ett mycket vattenlösligt gift men inte särskilt farligt att hantera.
Det är samma fenomen som ger koppartak på hus en grön färg. Det är giftigt medel för de flesta växter varför det förr var populärt att blanda i målarfärg för att skydda båtar mot påväxt i skrovet.
Numera förbjuden på många håll då det även dödar växtlighet i vattnet som många djur är beroende av och misstänks vara reproduktions-störande.
Det borde inte krävas någon djupare tanke varför skrotpriserna är så mycket sämre för kabel-skrot jämfört med mer ren koppar om man hört om plaster och miljö och förbrännings-problematiken som kan uppstå.
Därför kan det vara lönande att bränna plasten själv hemma i köksugnen. Slå på köks-fläkten för att sprida gifterna till grannarna. Man är ju sej självt närmast så hellre att grannarna får i sej evt restprodukter än du själv. När plasten är smält så är det bara att sätta på stekpannan. Tänk på att material typ Teflon är svår att bli av med och kan kräva lite extra tid i ugnen:
https://www.naturskyddsforeningen.se/va ... 1311052391
http://www.wecf.eu/cms/download/2004-20 ... astics.pdf
http://www.southernmetals.com/burning-i ... s-illegal/