Svenska ElektronikForumet

sodjan skrev:Processorer som designades för 10-20 år sedan, ofta för att köras
på upp till 5V, har en äldre och "grövre" teknik i själva chippet vilket
gör att det går åt fler mm2 kisel per processor. Inte enbart nackdelar,
de är även ofta mer robusta och tål mer "stryk" i enklare konstruktioner.

Är det även så att 5V-signaler är mindre känsliga emot störningar eftersom nivåerna ligger längre ifrån varann? Jag kan tycka ett stort och robust chip som går på 5V borde vara bättre i t.ex. PLC som står i verkstadsmiljö, jämfört med en mindre och modernare processor på 1,8V eller liknande. Men det kanske är annat som avgör, men säg med allt övrigt identiskt?

Jag har ju inte så mycket koll på AVR, men det är ju ganska tydligt vad det gäller PIC att microchip hela tiden ökar prestandan och sänker priset på nyutvecklade modeller, sen behåller man de gamla som service men låter dom kosta därefter.

> Är det även så att 5V-signaler är mindre känsliga emot störningar eftersom nivåerna ligger längre ifrån varann?

Jo, lite grovt sett. Man får större marginaler helt enkelt. Samtidigt går det
inte att driva upp hastigheterna lika högt. Gungor och karuseller, så att säga.

En annan sak som kan vara en nackdel med moderna processer är att det av någon anledning verkar vara svårt att skapa ett EEPROM i procesorn.

Det hänger ihop med att det ska en högre spänning till att "skjuta in" eller "dra ut" elektronerna i cellerna. Då måste man bygga en switched capacitor step-up vilket är ganska enkelt - men vid 3,3V matning kan allt passa men om man matar med 3,0V, passar det då?

Och tål kretsen 2,7V - hur blir det då?

För ett par månader sedan tittade jag på en tysk SOC med processor och blåtand. Den hade en DC/DC-omvandlare som skulle få den att funka från strax under 0,9V till drygt 3V om jag minns rätt.

Men din förklaring (matning) verkar rimligare än den jag fick för många år sedan av en halvledarnasare. Hans förklaring var att det hade med processgeometrier att göra. Kanske båda är del av förklaringen.

Problemet är ju att uppstegningen av programmeringsspänningen ska fungerar vid lägst tillåtna drivspänning - men inte bli för hög vid högst tillåtna drivspänning. Ju mindre geometri, ju mindre område där spänningen är korrekt - så effekten kan bli att man måste lägga in någon reglering - och analoga kretslopp i digitala kretsar brukar inte vara så populära.

Glattnos skrev:Är det även så att 5V-signaler är mindre känsliga emot störningar eftersom nivåerna ligger längre ifrån varann? Jag kan tycka ett stort och robust chip som går på 5V borde vara bättre i t.ex. PLC som står i verkstadsmiljö, jämfört med en mindre och modernare processor på 1,8V eller liknande. Men det kanske är annat som avgör, men säg med allt övrigt identiskt?

Det är processorer på över 1 GHz i de nyare PLC:ern, så det är nog snarare 1.8V med en massa skyddskretsar och skärmning runtomkring.

Tror ABB kör med någon PowerPC och Siemens med ARM.