Svenska ElektronikForumet

Jag gillar hålkort, dom är enkla och fruktansvärt robusta, få annan datalagring kan konkurera med ett hålkort stansat i rostfritt stål. Nackdelen är att dom tar en del plats, och medför en del kostnader. Jag har ett hålkort "fickminne" på 64 bitar, som är väldigt hållbart. Det innehåller 8 bytes, men väger 50-60gram, dvs 6,3ton per MB vilket nog är lite i ovankant. Även om man tillverkar korten i "skrot plåt" så hamnar kostnaden säkert på runt 6 miljoner per MB.



Men hur läser man enklast av ett hålkort idag? Det finns diverse lösningar med slädar och opto-avkännare, eller på elektrisk väg med gem eller andra kontakter. Optisk avläsning är mycket smidigare, kanske kan man använda Python för att läsa av bilden på ett hålkort? Är det någon som har labbat med dessa?

Electrolux Vascator hade en sorts stora tvättmaskiner med ungefär liknande hålkortsstyrningar.
Jag fick ett antal som vi använde för att styra videomaskiner (U-Matic) med Kockums truckar på video.
Åttiotalet var det nog. Men visst borde man kunna läsa av dem enkelt idag med en kamerabild och lite motljus!

Idag skulle jag satsat på en kamera och fotat av det med belysning bakom. Kam man läsa QR koder borde man kunna läsa av din plåt...

Skulle jag gjort ett hobbyprojekt hade jag satsat på en sån där sensor med 1x1024 pixlar.
Bara för att jag försökt komma på ett projekt med dem i snart 20 år

fuling, ha en lysdiod per möjkligt hål
kör dom en och en och ha koll med en fotodiod om det blinkar överhuvudtaget, då är det hål och vet du vilken lysdiod som blinkar så vet du positionen

annars är ju direktavkänning med en lysdiod per möjligt hål och en fotodiod på andra sidan enklast, det blir inte såå många lysdioder och fotodioder

alt, om man gör det som en hålremsa med ytterligare ett hål för varje rad så kan du ha 9 lysdioder och fotodioder
den för position ska var lite mindre hål än dom andra
när du får första postion så läser man av dom andra och för första byten o.s.v
man kan göra det på både vägen in och ut så kan man göra en dubbelkoll

Du skulle egentligen ha en rad indexhål, som bara visar var din byte finns, för tänk om du skriver ett "nolltecken", dvs inga hål. Hur ska du veta att det är ett tecken där?

Vad används de till?
Eller kanske mer vad användes de till?

Fotografera av, eller scanna in, så har du ju all data så att säga.

Skulle jag bygga något för att läsa in dem så skulle jag sätta en rad med 8 dioder, respektive 8 fotosensorer, som jag sedan flyttar i X-led asså sidledes och läser av rad för rad, kanske lite onödigt att ha en jättestor matris för att läsa av dem.

Hmm... Ska man forma dom typ SIM-kort, så det inte går att vända fel, eller göra det helt symmetriskt så att det inte är nån skillnad vilken av de åtta leden man råkar svänga den och låta logiken "svänga den rätt"?

Bra frågor, jag borde ha ställt dem själv! Vad skall de användas till? Hur många varianter. De jag refererade till Var rektangulära och hade handtag så det var solklart hur de skulle in för avläsning.
Så lite mer detaljer vore bra! Ursäkta då mitt tidiga svar!

Hålkort skall läsas mekaniskt, dvs ett tandhjul flyttar kortet, ett antal fjäderlastade pinnar trycks genom hålen, och påverkar en brytare.

Hålkort skall läsas mekaniskt

vad då skall?

Japp så är det! Nu har TomasL sagt sitt så är det bestämt! Även om TS frågar efter enklaste sätt att läsa!.

Tja, läsa mekaniskt är väl rätt enkelt.
Gör man saker med stenåldersteknik, så tycker i alla fall jag att man skall använda tekniken fullt ut.
Finns väl inget trevligare ljud än när en ASR33 stansar/läser hålremsa eller skriver ut .

Det var osäker inläsning av kort pga. mekaniska brytare som gjorde en student - som körde nattjobb-batcher - blev väldigt frustrerad på inläsningfel som gjorde datakörningarna korrupta och på nattetid kunde han inte få hjälp att rätta felen manuellt, som var standardförfarandet som man kunde får på dagtid - och denne fick betalt för dom lyckade körningarna.

Denne student började fundera om man kunde skriva ett litet program som kunde rätta enstaka läsningsfel automatiskt när resten av datat lästes in...

Han hette Hamming och öppnade en helt ny matematik i felrättningens tjänst och ofta är det just hamming-kod eller varianter av det som används i ECC-RAM-minne i servrar etc. och gör med felrättningsförmågan vid inträffade enstaka fel att felrisken är betydligt längre än bussystemen som finns i vanliga persondatorer - för Shannons lag gäller också på signaleringen som sker i datorer med signal över brus/störningar och förr eller senare så blir det ett fel oavsett hur bra prylarna är i övrigt konstruerade.

Hammingkod och dess spinoffer stoppas in precis överallt för att detektera och rätta enstaka fel och larma om de är större än enstaka fel.

Intressant.

TomasL skrev:Finns väl inget trevligare ljud...

Ungefär som ljudet från en bandspelare
eller diskettstation då, för oss som började
med hemdatorer.

Se till att den inte är bredare än en linear CCD och släpp den förbi en sådan....
Billigt.. inte direkt
Coolt , visst
Går säkert att ha hål nedåt 0.2- 0.3mm

Swech