Janson1 skrev:Men ett headset av bättre kvalité har ju oftast väldigt fina, mjuka, tunna tåtar, det kanske skulle kunna vara en värdig ersättare?
Mycket bra förslag, tack!
Fast jag tror jag har ett bättre mer nördigt förslag om än dyrare dvs Litz-tråd.
Den Litz-tråd jag hittat i ELFA-katalogen har 15 (isolerade) kardeler om 0,1mm vardera, 11 som jordmedlöpare + 4 som signal tänker jag mig.
Fast samtidigt är det lite sent att komma på tanken med att uppgradera tonarmskabeln till "världsbäst" för resten är ju ändå inte ens är Good Enough
Fast ska jag åta mig det jobbiga jobbet att byta tonarmskabel så vill jag byta till nåt riktigt bra men prislappen hejdar mig varför din headset-ide' börjar låta ännu mer attraktiv.
Samtidigt, Litz-tråd kan jag även använda till (optimal för HF) att linda spolarna till den JFET-radio jag börjar fundera på att bygga mig MEN åtgången blir då kanske 20m och rullen är på 290m...
Jag vet nu inte riktigt men det hade varit kul att knappt kunna se tonarmskabeln, bara en klen liten kopparfärgad båge där bak liksom.
Jag kände förresten nyligen på den extra bit av ordinarie tonarmskabel som jag har över, den är inte speciellt styv samtidigt som jag tror att mycket små böjkrafter påverkar.
Sllutligen, att köpa ny nål som tål högre nåltryck är att kringgå problemet, jag får alltså inte löst det MEN jag är rätt övertygad om att "högre nåltryck/annan nål" skulle fixa biffen (dessutom till ungefär samma pris som Litz-tråden OCH med mycket mindre jobb).
MVH/Roger
PS
Igår synkade jag över de 3 LP som jag hitintills spelat in, i min favoritlista la jag dock bara en enda bra låt från respektive skiva sen fortsatte jag slumpa mina typ 400 favvolåtar men gjorde inget aktivt för att få lyssnat på en av dom tre MEN som en blixt från klar himmel dök Sweet Home Chicago upp i iPod.
Hur lät det då i lurar för första gången?
Bedrövligt
MEN den distorsion som fanns (och som jag verifierat beror på för högt nåltryck) den var mycket speciell, jag upplevde det liksom som om instrumenten inte distade alls typ saxofon, gitarr och piano lät bra men det fanns nåt slags täcke av distorsion som INTE hade med låtens frekvenser att göra, distorsionen förvrängde alltså inte tonerna utan la bara till lite skräp (som inte var släpljud), skulle vilja kalla det "spårningsdistorsion" som alltså är en tillagd distorsion och inte en förvrängning/distorsion av själva musiken. Sen pulserar/oscillerar spårningsdistorsionen med VLF också även om det varken sker jämt eller mycket.
En annan sak jag noterade var att spårningsdistorsionen lättade nästan helt i slutet på den långa låten (typ 10 minuter) och om spårningsdistorsionen beror på för högt nåltryck så kan detta tyvärr innebära att nåltrycket är MINDRE längre in på skivan vilket bara kan hända om tonarmen inte löper helt plant utan stegras i svepet inåt skivans slut. Min Aluminium-prototyp till tonarmsarrangemang säger dock tvärtom dvs att nåltrycket skall öka i ändarna.
Nu slår det mig en grej till, tänk om min nål är olyckligt slipad? Tänk om spåningsdistorsionen i själva verket är nålen som skrapar i botten på spåret? Min nål tycks faktiskt vara mycket lik en kon men jag vet att det istället finns elliptiskt slipade nålar och dessa lär vila mer på sidorna dvs där nålen egentligen ska vara, eller?