Åh, en "symaskin"!
Oskar skrev:Ytterligare en dag går och jag frågar runt mer på jobbet om gammeldatorerna. "Det kan finnas kvar disketter och manualer i arkivet nere i källaren" säger en av kollegorna. Blir eskorterad ner i arkivet efter dagens slut och visst, vi hittar disketter, DOS 3.30 manualer, manualer till grafikkortet i maskinerna mm, mm. Allt som följde med när datorerna var nya! Jag tar rubbet sa jag
Åtminstone för några år sen (där "några" nog är över 10...) så hade faktiskt Compaq just alla disketter till (vad jag kan förstå) alla gamla burkar för nedladdning på deras webbsite!
De 286:or som är så gamla att man måste köra setupprogrammet från diskett brukar för övrigt vara kompatibla med varandra så det funkar säkert hyggligt med en diskett från nån annan tillverkare.
Oskar skrev:Har provat läsa disketterna i min Win 2k dator, och det verkar gå bra att läsa 360kB floppys i den 1,2MB stationen i alla fall.
Såhär ligger det till med 1,2MB v.s. 360k:
En 1,2MB-diskdrive kan mycket riktigt läsa 360k-disketter. OS'et förstår att det är en 360k-diskett och skickar två stegpulser för varje spår, för att helt enkelt få 40 istället för 80 spår på disketten. Dessutom väljs givetvis DD istället för "1,2MB-HD" som datahastighet i floppykontrollern. (Sidospår: I princip kan man köra 1,2MB på 3,5"-HD-disketter och med viss dataförlustrisk kan man köra 1,44MB på 5,25"-HD-disketter).
En 1,2MB-diskdrive kan också skriva ett 360k-format som 1,2MB-diskdrives kan läsa. Däremot blir det problem om disketten någonsin varit skriven i något annat än en 1,2MB-diskdrive och man försöker läsa i en 360k-diskdrive. Eftersom huvudet i en 1,2MB-diskdrive är hälften så brett som i en 360k-diskdrive så kommer 360k-diskdriven dels läsa det 1,2MB-driven skrivit och dels rester av det en 360k-drive skrivit tidigare.
Jag tror att det fanns vissa 1,2MB-diskdrives som hade automagi som vid DD-hastighet växlade till ett bredare huvud eller nåt sånt. Jag kan ha fel.
En workaround är att avmagnetisera disketterna helt innan man skriver dem i en 1,2MB-diskdrive, då ska de gå att läsa i en 360k-diskdrive.
Oskar skrev:Hårddiskarna i de gamla Compaq Portable II är en lite underlig histora. HDD kontrollerkortet som sitter i en av de fyra ISA platserna är faktiskt IDE! Hårddisken har dock ST506/412 (MFM) interface, så under hårddisken sitter ytterligare ett kort som översätter IDE styrsignalerna till det äldre MFM som hårddisken förstår. Lite underligt upplägg.
Intressant! Så såg det ofta ut på riktigt gamla SASI/SCSI-burkar också, t.ex. hårddisk till ABC80/800, 3Com 3Server och liknande.
Jag har (då det inte var nåt samlarvärde på en sån burk) skrotat en Compaq Deskpro 386/20 (eller vad den heter, typ första 386-PC-modellen någonsin om jag minns rätt). I den satt det en 60MB IDE-hårddisk. Den rapporterade fel geometri via ATA-kommandot för att läsa diskstorlek, den sa att den hade en sektor för mycket! Det gjorde att Linux blev arg på disken
Oskar skrev:Efter några dagar börjar dock hårddisken krångla. Vill inte spinna upp. Jag måste skruva ur den ur datorn, knuffa runt motorn lite och sätta tillbaks den igen, då är den med. Börjar klura på ett sätt att överföra filer, är fortfarande vid det här laget säker på att det sitter 360kB floppyenheter i datorerna ..
Det var väl halvt standard att ha 1,2MB-diskdrives i 286:or och bättre, så länge man inte behövde 360k av kompabilitetsskäl?
För att överföra så ser jag ett par alternativ:
1: anslut IDE-MFM-interfacet till en modern dator, antingen till datorns eget IDE/PATA-interface eller till en USB/Firewireansluten IDE/PATA-disklåda. (Det brukar ofta funka att ansluta valfri typ av enhet till valfri sån låda, så om du har en som är avsedd för cd/dvd-enheter så kan du nog köra disken i den).
2: Kopiera filerna via nätverksklient
3: gör imagekopia via nätverksklient
Den här sidan är alldeles förträfflig:
http://www.jacco2.dds.nl/samba/dos.html
Sidan pratar visserligen om att köra mot Samba men klienterna funkar givetvis lika bra mot valfri windowsburk eller liknande.
Välj själv mellan MS Client och LanMan. Jag har i princip alltid kört MS Client. Enda anledningen att köra Lanman är om man vill köra TCP/IP och inte har minst en 286:a (men det har du ju), eller om man vill använda "net send". Tricket att lägga till serverfunktionalitet på MS Client funkar, jag har provat det några gånger.
Med klient installerad så är ju alternativ 2 lätt, bara att mappa upp nåt från en annan burk och köra XCOPY C:\ N:\sökväg\ /s /b
(tror det var /s /b man vill ha).
Men då blir inte kopian bootbar.
För att ordna alternativ 3 så verkar det väl enklast att åter igen mappa upp nåt från en annan burk och sen köra nåt imagekopieringsprogram som läser lokala disken spår för spår och skriver imagefil på nätverket. Det finns väl en liten risk att tempfiler från nätverksklienten eller liknande (osäker på om nätverksklienten har några sådana filer, tror inte det) blir dåliga på kopian, så det är nog en bra idé att köra chkdsk/scandisk eller motsvarande på kopian innan den används.
Ja, sen kan du ju såklart använda disketter...
4: Ytterligare ett alternativ är att stoppa in en till disk i datorn. Observera att på stenåldern var man tvungen att tala om för masterdisken att det fanns en slavdisk på samma IDE-kanal, och det var ändå inte helt säkert att det fungerade.
Sidospår: Om jag vore dig så skulle jag nog behålla IDE-MFM-disken och dess interface inne i maskinen, men koppla ur dem och ansluta en compactflash-IDE-adapter istället för att inte köra slut på disken. Fast det kanske är ännu sämre att låta den törnrosasova?
Om du kopplar bort orginalhårddisken så skulle du till och med kunna skruva ur den och montera en 3,5" 1,44MB-diskdrive på dess plats, så slipper du strula med de gamla trötta 5,25"-disketterna men ändå ha kvar retrokänslan
xxargs skrev:tyvärr har jag ett par gamla SCSI-diskar med samma problem men där spindelmotorn är inbyggd och oåtkommlig...
Jag har aldrig använt peta-igång-tricket men däremot har jag "vridit" igång hårddiskar. Tricket är att ha tillräckligt långa kablar och precis när man slår på strömmen så vrider man hela hårddisken fram och tillbaka snabbt kring skivornas axel. Massan i skivorna ger ofta tröghet nog att en snabb vridning fram och tillbaka ska få det fastnade att lossa.
P.S.
Jag tycker att det inte är fel att göra uppgraderingar som är tidstypiska på en sånhär maskin, så länge man inte gör något som inte går att ångra så att säga. Jag skulle inte dra mig för att skruva in ett 3c509-combokort, ett modernare multi-i/o-kort (med 2*16550 o.s.v.).
En lite mer känslig uppgraderingsmöjlighet är att byta CGA-grafiken mot EGA. Ett EGA-kort kan ge bättre bilder på en CGA-skärm än vad ett CGA-kort kan ge (16 färger 640x200 istället för 2 färger 640*200 och 4 färger 320*200 med hårdkodade paletter), men det finns också en risk att de riktiga EGA-lägena (med ca 22kHz synkfrekvens istället för 15kHz) gör dåliga saker med en CGA-monitor. En krets mellan grafikkort och skärm som känner av vilket läge som valts och bryter synkarna helt (eller lägger på en artificiell 15kHz-synk) vid EGA-lägen vore nog säkrast. En nackdel med att köra EGA-kort mot en CGA-skärm är att vissa program alltid väljer bästa valbart grafikläge och då får man ingen fungerande bild eftersom bästa EGA-lägena kräver EGA-skärm. Idag kan väl detta ändå nära på kvitta eftersom man knappast har en sånhär burk för att köra fräcka grafikapplikationer...