På den tiden som jag jobbade inom försvarsindustrin och var certifierad mjuklödare (20år sedan) så hade vi ett litet okonventionellt fusk. Flussa lödstället så kan man faktiskt ta tenn direkt på spetsen o lägga på. Perfekt när man saknar en extra hand att hålla i med när man ska hålla komponent och kort upponer, lödpenna och tenn. Lödningarna blev bra och komponenten satt fast sedan så man kunde göra de bra. Detta förfarande skulle vara omöjligt utan extra fluss.
När man löder så är ju som vi alla vet normalt förfarande att man värmer lödstället och tillsätter lödtennet dit. Det som då händer är att flusset smälter o rinner ut lite för tennet. Sedan kommer tennet att smälta på den nyflussade ytan och tillföra mera fluss som rinner framför och gör rent medans lödningen brer ut sig. Har man redan fluss på ytan så gör det inget om man bränner av det på lödspetsen. Men man får inte ha det på spetsen för länge och för varmt för det slaggar och lödningen blir ful ändå.
Ibland så kan lite tenn på lödspetsen och extra fluss faktiskt skynda på värmeöverföringen även om man tillsätter nytt tenn på rätt sätt.
Har man en grådassig ful lödning så lägger man på en droppe fluss och värmer om den. Funkar nästan alltid. Samma med kallödningar.
Många av lödflätorna är oftast idag värdelösa tills man fått flussa dom. Fattar inte ens att de kan sälja dom. Den vi hade då för länge sedan var så full i torkat fluss att det bara rasade kring dom men de sög bättre än yrkeskvinna på Malmskillnads.
Det vi lödde med var oftast Weller Magnastat och då 6,7 och 8 spetsarna. Varmare sabbade lätt limningen av kopparn på laminatet. Det är då 310,370 och 425 grader vi pratar om varvid 370 grader var det vanligaste. Men då var det också 60/40 loden som regerade, Multicores hartsbaserade . Blyfria lod hade vi aldrig hört om.
Är dock en jäkla skillnad att jobba i mililtärindustrin med vakumpackade silverpläterade kort, bästa renaste komponenterna och mycket guldförgyllt. Då kan vilken klåpare som helst löda bra, nåja nästan i alla fall.
Glasfiberborsten är fin att gnussa rent med när vi har oxider som är lite kraftigare.
Det här är ju inget nytt eller konstigt för de flesta här men kanske kan vara lite nytta för de som ännu inte lärt lödningens grunder.
