Svenska ElektronikForumet

Induktans kommer ju finnas genom att röret bildar en slinga med återledaren, men den är försumbar i förhållande till reaktorn. Röret har ju dock negativ dynamisk resistans (eller vad det nu kallas på svenska). Röret tänder vid någon spänning och brinnspänningen sjunker under tändspänningen när urladdningen börjat.

magnetfält fins alltid kring ledare med ström i och beroende på hur mycket magnetflöde som bildas så lagras mer eller mindre energi i det fältet. nu är luften väldigt dålig ledare av magnetfält, flödet blir litet och därmed lite energi som lagras i färltet (och därmed låg induktans)

väl tänd är lysrör i stort sett joniserad hela tiden, även korta tiden vid strömnollgenomgången då gasmolekylerna inte hinner rekombinera till molekyler i tid (det är relativt sett lång avstånd mellan gasmolekylerna i den 1-2 mBar tunna gasen), men den ha helt klart olinjär karaktär och därför är det inte riktigt sinusspänning över röret trots att strömmen är sinusformad.

det är nog lite som att jämföra med likriktarbrygga och glättningskonding i en switchad aggregat - trots att det är höga strömspikar just bara vid periodtopparna och ingen ström alls resten av tiden så är lasten fortfarande inte reaktiv. Lysrör gör den här processen betydligt mjukare med distad spänningskurform. - skall ström och spänning gå isär i tiden märkbart så måste det finnas något som kan lagra stora mänder energi och fördröja som induktans eller kapacitans, och jag ser ingen mekanism i själva lysrör som kan agera den rollen utöver drosseln.

Spänning och ström för min skrivbordslampa. Övre kurvan är nätspänningen och undre strömmen som skrivbordslampan drar. 100mA/div. Man kan se att armaturen är induktiv och dessutom olinjär. Dock inte lika olinjär som ett switchat nätaggregat utan PFC...

Det skulle vara intressant att mäta spänningen över röret och strömmen.

Protte

skall du få en rättvisande bild så måste du mäta själva lampströmmen och ta den som referens för att se om det är fasförskjutet gentemot lampspänningen - du kan inte använda nätspänningen som referens i det här fallet då ballasten - om nedre kurva mäter lamspänningen - står för allmäna fasförskjutningen, då ser du hela lampans fasförskjutning, inte enskilda delkomponeter av det.

Med drossel (utan faskompenseringskondning) så är det rejält fasförskjutet med typ 70 grader mellan ström och spänning - strömmässigt drar lysröret typ 3 ggr mer än antalet Watt den utvecklar - det är därför det är lönt att faskompensera, speciellt om man gör sin egen ström själv mha. bensingenerator, sinusväxelriktare etc. (dock går det inte att faskompensera om det är fyrkantvåriktare)

'min' Ikea lysrörsgolvalmap @ 18 Watt drar 0.35 ampere - dvs. 80 VA.

Meningen med mätningen var bara att kolla hur ful strömmen var och hur stor fasförskjutning armaturen har. Jag kan inte tänka mig hur energin skulle lagras för att det skulle kunna bli en fasförskjutning mellan lampström och lampspänning. Spänningen över röret ser väl ut som nåt mellanting mellan sinus och fyrkant, i fas med strömmen.

Bilden där visar ju att även min armatur har en hel del fasförskjutning precis som du säger xxargs. 11W står det på den och strömmen ser ju ut att vara runt kanske 150mA så 30VA... Man börjar förstå varför det sitter faskompenseringskondensatorer i installationsarmaturer.

Det 'fina' med drosslen är att inte speciellt mycket av rörets olinjaritet syns utå nätet då strömmen är tämligen sinusformad - låt vara fasförskjuten, men sådan går att åtgärda enkelt med stor konding.

SMP:s olinjära strömspikar nära spänningstopparna är mycket värre problem att ta hand om - speciellt i 3-fassystem då övertonerna inte 'passar' mot rådande 50 Hz och 120 grader skillnad och man får en massa övertonsström kutande runt på nolledarna även med 3-fas SMP och balanserad förbrukning

- har sett industrielektiker muttra förbannelse när dom mäter/känner på matarledarna och finner att nolledaren är varmast... - jag förstår frustationen då dom inte kan göra speciellt mycket åt det utan stora kostnader...