Bygga en egen långvågssändare för enbart teständamål?

[Janson1]

Jo men tackar, detta är jag nog med på... I dag kom kretsen, en 40106 som jag sen lödde på plats ihop med två potar i en liten zinklåda. Den funkar! från ca 90 Khz till knappt 800 Khz. Jag fixk byta den ena kondensatorn från 10 nF till 2,2 nF innan jag kände mig nöjd. Jag la också in två motstånd (470 ohm) i serie med potarna för jag tror inte det är bra med direkt kortslutning mellan in och ut på 40106:an? Så nu är jag redo för att testa detta skarpt vid tillfälle! Tack för hjälpen till er som känner sig träffade!

[ghu]

E Kafeman.
Vad är det jag gör för fel då jag simulerar kretsen på länken i LTspice?
https://www.radiolocman.com/shem/schema ... l?di=66670

Jag får det inte att fungera som en AD-omvandlare av den analoga insignalen.

I LTspice är elektretmikrofonen modellerad som en strömkälla I1.
I första kretsen finns det ingen signal från electretmikrofonen utan bara en biasström på 0,6 mA.
I andra kretsen är utsignalen från mikrofonen en 200 Hz sinussignal.

Schmittrigger40106.pdf

[Janson1]

Jag köpte en till gammal bil i fredags och dess radio har både LW och MW så nu har jag en testradio i alla fall...

[alexanderson]

>Kan det verkligen vara sant? Kan någon bekräfta.

Många har säkert upplevt att det vid 27 MHz varit möjligt med skip till USA även på enkla komradios med 100mW sändeffekt och usel antenn.
Vid 300 kHz som är en hundradel i frekvens relativt 27 MHz når man rent tekniskt 100 ggr längre på samma sändeffekt. Räckvidden, försvagningen av en radiosignal med avståndet är en våglängdsfaktor i fria rymden. Antag att avstånd inklusive skip är 7500 km och vid 300kHz är det lika många radiovågor, 7500 st.
Man når över Atlantern vids 27 MHz och 100mW sändeffekt vid passande reflektioner i atmosfären. 27>MHz är 10 meter våglängd så det är då total 750.000 väglängders avstånd.

Det här beror tydligen på något som kallas för "sporadiskt E". Detta lär vara som vanligast i juli månad.
Förklara

[Janson1]

Nu är den nya LW/MW sändaren provad och den fungerar alldeles utmärkt. Gick att hitta på både långvågsbandet och mellanvågsbandet. Det var lätt att höra modulationen, från lägsta till högsta frekvens. Nu skall det testas i flygplanet också!!!

[E Kafeman]

Man når över Atlantern vids 27 MHz och 100mW sändeffekt vid passande reflektioner i atmosfären. 27>MHz är 10 meter våglängd så det är då total 750.000 väglängders avstånd.

Det här beror tydligen på något som kallas för "sporadiskt E". Detta lär vara som vanligast i juli månad.
Förklara

Detta är knappast relaterat till tråden. Har du försökt googla?
Det du påstår om sporadiskt E är lite som att påstå att många ICA-affärer har öppet mellan klockan 10:53 och 11:00.
Det kan stämma men kan vara fel också. Det är knappast en god beskrivning av när ICA-butiker i allmänhet har öppet.
Det är ett ämne som är helt off topik vad gäller radio-pejling.
Om du googlat alls, så kan man tro att du bara vill trolla med skevt påstående, för nog vet du mer om radio och hur kortvågsmottagning och skip fungerar?

Vad som händer vad gäller att radiosignaler kan studsa i atmosfärens olika lager är välkänt av t.ex. de ägnar sej åt långväga radio-mottagning, DX-ing mm.
Fenomenet är mest påtagligt för kortvågsband. De år vi har solfläcksmax ökar studsegenskaperna och då hör man mer utländska röster än svenska på PR-radio, 27 MHz, dygnet runt. 27MHz är i övre änden av kortvågsbandet.
Förutsättningarna ändras mer på lägre kortvågsbanden mellan natt och dag, tid på året, solaktivitet, rymdväder, meteorit-förekomster för att nämna något och olika radiofrekvenser påverkas i olika grad.
Det är väsentligen ett resultat av solaktivitet varför man inte helt oväntat får skillnader mellan dag och natt.
I jonosfären uppstår pga av solaktivitet skiktade lager med högre elektrontäthet på 50-500 km höjd. Jonosfärens namn kommer av att den blir joniserad.
De mest kända lagerna har bokstavsbenämningarna, D, E1, E2, F1, F2.
Ju högre radio-frekvens, ju lättare passerar radio-signalen dessa lager utan att reflekteras. Frekvenser ovan 50 MHz påverkas i stort inte alls. Det mesta av mer högfrekventa radiosignaler som strålar upp mot jonosfären försvinner ut i världsrymden.

Jonosfären kan delas upp andra lager såsom mesosfären där vi kan få meteorit-reflektioner av radio-vågor och termosfären där norrsken kan förekomma som ett resultat av solstrålning. Norrsken är ett resultat av solvinden och ger på samma sätt en elektron-jonisering som reflekterar radiovågor i extrema fall upp till flera hundra MHz.
Det är inte alltid en önskad reflektion. I synnerhet nära polarområden kan norrsken nå väldigt lågt så att radiosignaler studsar redan efter någon kilometer upp och kortvågssändare från polarområden når då inte så långt som man annars når vid reflektioner i E och F-lager och i omvända riktningen kan det skärma bort flygplanskommunikation för flygplan som flyger ovan norrskenet.
Fenomenet har en speglande motpol, med koncentration kring sydpolen.

solar_wind.jpg

På låga höjder, upp till 12 km, kallas för troposfären och är där vårat väder förekommer. Här kan främst olika temperatur och moln.lager ger påverkan på radiovågors utbredning som kan ge låmgväga förbindelser bl.a. genom radiovågen gradvis böjer av och följer jordytan pga olika luftlagers skilda refraktions-index så att längre förbindelser möjliggörs utan att radiosignalen studsat mot ett joniserat lager.

Vid sällsynta fall, ett par gånger om året kan det bildas reflekterande jonosfärslager som blir så elektrontäta att betydligt högre frekvenser och kan reflekteras.Då kan man få in avlägsna utländska radiostationer på FM-rundradion. Numera inte så märkbart men när TV-mottagning var mer analog kunde man vid dessa tillfällen få in många långväga TV-kanaler trots att TV-frekvenserna är för höga för att normal reflekteras i dessa jonosfärslager. Det är mer sporadiska händelser varför dessa reflekterande jonosfärsfält som då uppstår kallas för sporadiska med tilläget "2", t.ex.E2 (eller Es, s=sporadic) och F2. Lagerna D, E1 och F1 är mer reguljärt varierande dygnet, året om men årstidsvariationer och lokala variationer av olika slag förekommer. D är det lägsta lagret och där de lägsta frekvenserna kan reflekteras vilket är vad som gäller för VLF och LV, som är dew frekvenser som används vid i denna tråden aktuell radio-pejling. D-lagret är mest påtagligt dagtid men E1 ger nattetid alternativ reflektion och då det lagret ligger högre upp över jordytan ger varje "studs" längre räckvidd relativt D-lagrets studsar. Det är inget som hindrar att det kan bli flera studsar mot jordytan och en radiosignal kan studsa mellan olika jonosfärs-lager vid andra studsen. De lager som ger studs här nattetid, kommer studsa kunna studsa fler gånger på de lager som gäller dagtid på en annan plats på jorden, vid samma tidpunkt om man når så långt.

layers-reflection-radio-waves-diagram-propagation-ionosphere.gif

Att de olika joniserade lagerna uppträder lite olika och kan ha max vid skilda tidpunkter beror på att joniseringen i olika lager sker med lite olika mekanismer men sker huvudsakligen via röntgen-strålning eller UV-ljus.

Liksom att höga radiofrekvenser har större egen utbredningsenergi som dessa lager inte förmår reflektera så uppstår andra utbredningsfenomen på låga radio-frekvenser. Ju lägre frekvens, ju längre våglängd, ju större blir den resonanta antennen. När en våglängd motsvarar drygt jordens omkrets når vi lägsta självresonanta frekvensen, som är ca 7,83 Hz. Om det bara vore jorden omkrets vid markytan så skulle frekvensen vara ca 7.4 Hz men denna vågrörelsen skapas främst av åskurladdningar i jonosfären där omkretsen blir lite större. Då det är så låga frekvenser så kan inte radiovågen läcka ut i rymden pga av de reflekterande lagerna i jonosfären. så det blir bara kryputrymme för vågutbredningen i utrymmet under dessa lager. Vid en åskurladdniung kommer en radiopuls klinga av men samtidigt utbreda sej och skapa en komplett våglängd som sedan kan färdas flera varv runt jorden innan den helt klingat av. Otto Schumann var den som först omnämnde detta fenomen 1952 och därav fått hans namn.

[alexanderson]

Wireless world hade en gång ett stapeldiagram där man kunde se att sporadiskt E var som vanligast i Juli månad.
Har inte googlat.
Hur skall man nå förbindelse mellan Sverige och USA med lägsta möjliga effekt effekt.
1) Förmodar att man skall sända vid solfläcksmaximum 2) Bör man sända från Kiruna eller Falsterbo ? 3) Vilken tid på dygnet ? 4) Är det alltid lika lätt/svårt att få kontakt i båda riktningarna exempelvis Chicago till Uppsala, som Uppsala till Chicago. Jag förmodar att det beror på tiden på dygnet. Läste en gång en artikel i Radiotelegrafisten om förbindelse mellan Nauen i Tyskland och Sydamerika.
Fråga: Finns det någon i detta forum som sysslar med TV-DX-ing ?

[E Kafeman]

>Wireless world hade en gång ett stapeldiagram där man kunde se att sporadiskt E var som vanligast i Juli månad. Har inte googlat.

Om du nu är specifikt intresserad av det sporadiska É-skiktet kan du väl starta en tråd om detta.
Det är en nyckfull företeelse mest av intresse för radio-hobbyister och har inget med denna tråden att göra.
Det finns gott om djupare information för de som kan använda Google.

Visserligen inte särskilt relaterat till radio-pejling men kanske av allmänt intresse, så kommenterar jag en del ändå. Oavsett vilket så får du korrektare svar på närmsta googling då mina svar är skjutna från höften.

>Är det alltid lika lätt/svårt att få kontakt i båda riktningarna
Nej det varierar med radio.apparaterna, har den ena en svag mottagare kan det kompenseras med starkare sändare från den andra platsen men det överföringsbudgeten är unik för varje utrustning plats och handhavare.
Samma sak med antenn, en liten ferrit-antenn kan var någorlunda duglig kompakt mottagar-antenn men fungerar betydligt sämre som sändande kortvågs-antenn.
Om du funderar över reflektioner mellan jorden och olika skikt en eller flera gånger så fick du i svaret oven bilder hur detta fungerar. Skikten vet inte om du är sändande eller mottagande så det fungerar på samma sätt åt bägge håll.
Om skiktens positioner möjliggör passande studsen till något annat globalt ställe är en geometri-fråga.

> Förmodar att man skall sända vid solfläcksmaximum 1.

Vad gäller solfläcksaktivitet så kan sådan skapa störande reflektioner och omöjliggöra annars mer stabil förbindelse över t.ex. F-skiktet. Det är lätthittad information om du säker lite på internet så slipper du förmoda saker.

> Skall man sända från Kiruna eller Falsterbo ?

Ja det var sådant man funderade på för Grimetons-stationens bägge antenn-placeringar.
Det är oftast bättre med korta avstånd mellan sändare och mottagare.
Ska du sända till Kiruna så är det bättre att utgå från Kiruna än Falsterbo.
Vad gäller olika joniserade lager och bästa position för att få passande reflex i ett joniserande lager så kan du plocka fram en bild på en jordglob med olika lager inritade och sedan räkna ut var studsar hamnar och om det är bättre att sända från Kiruna än Falsterbo. Det är relativt enkel geometri då infallsvinkeln till ett lager är oftast en spegling av utgående vinkeln där mesta radio-energin förväntas. Är geometrin för svår för dej så finns på HAM-sidor ofta information om typiska och nuvarande joniseringskonditioner och vad det innebär för förbindelsen mellan olika platser och frekvenser.

>Läste en gång en artikel från 1920-talet om förbindelse mellan Nauen i Tyskland och Sydamerika.
Var det en färsk artikel när du läste den? Från vilket håll blåste solvinden den dagen? På den tiden fanns mest båtförbindelse mellan Tyskland och i synnerhet Argentina i Sydamerika.
Großfunkstelle Nauen som radiostationen i Tyskland heter är samtida med Grimeton och är idag ett sevärt radio-museum med sina unika riktbara antenner och lång tids radio-historia då man var fullt aktiva fram till för inte så länge sedan.

Radio-skip, reflektioner så det passar mellan två random globala platser, om det inte förekommit tidigare kan det hända i morgon. Inte säkert det stämmer så bra när signalen studsar det första varvet runt jorden men kan passa bättre nästa varv och Ibland kan det bli eko-effekter, dvs man tar emot samma signal flera gånger beroende på vilka olika sträckor signalen tagit.
Det kunde man förr se på PAL-TV, där en skuggbild syntes för signal som gått en längre sträcka via någon reflex.

Sky-waves.png

Flera år tidigare, än tyska-sändningen på 1920-talet, redan 1918 sändes radio-meddelande från Australien till England och vice versa. Det är i princip max avstånd man kan åstadkomma mellan två ställen på jorden.

AU_UK1918.png

Händelsen med den långväga förbindelsen hamnade på flera tidningars förstasidor.
Tidsangivelsen på denna bild påstår att det tar 150 timmar med flyg mellan AU och UK men det är lite otydligt i bilden hur lång tid det tar för radiovågor att spridas över samma sträcka, dvs halva jordklotets omkrets. Frågan är om man räknat rätt? Om man sänder runt halva jorden så är man beroende av en radiovåg som böjer av utefter jordytan och då stämmer tiden man angivit på tidningssidan.
Däremot går en radiosignal som hoppar flera gånger mellan olika joniserade lager och jordytan en längre sträcka.
Eftersom man sände meddelandet med sändare som sände på 21 kHz och med hjälp av tidigare inlägg i denna tråden så kan man räkna ut om förmodade tiden stämmer.
Flygtiden är ungefär rätt fortfarande om man räknar med att Heathrow alltid har dimma och det är ett halvdussin mellanlandningar, typ 10-20 timmar på vart ställe. på väg till typ Brisbane i Australien.
Det är som biltrafiken i New York. Den går i snitt lika fort idag som 100 år tidigare. Radiovågor har inte heller blivit snabbare än på Grimetons tid men numera tror man sej kunna minska tiden för att överföra information genom "kopplade fotoner" till ingen tid alls. Då behövs inte längre någon antenn till sändarna och mottagarna.
Även mycket av våran internettrafik studsar i himlen när vi kommunicerar med någon långväga dator typ i USA. Mycket av trafiken går via kablar i havet men en del studsar upp till kommunikationssatelliter som skickar tillbaka trafiken till lämplig plats på jorden.
Dessa studsar tar lite längre tid att överföra jämfört med kabelförbindelsen. Vi ser ofta effekten av detta i t.ex.Tv-nyheterna när man har direktkontakt med reporter i USA och samtalet får alltid pausar mellan TV-studion och reportern då det tar 1,5-2 sekunder för talet att överföras.
Inte att glömma, det som är live i TV-studion tar sedan ofta ytterligare några sekunder innan det når oss som tittar på TV-apparaten. På PAL--TVs tid var det mycket kortare fördröjning och liksom bilars hastigheter i städer går långsammare i dag än det gjorde förr i tiden så mycket av vår kommunikation går långsammare nu än det gjorde för 50-100 år sedan. Möjligen är flygkommunikationen något snabbare idag men känns som längre tid då flygbolagen numera snålar med gratis whiskey även i business klass.

[Bjaellerud]

Lite tips var man kan hitta frekvenser på långvågsändarna på flygplatserna, NDB.
https://scannersverige.se/frekvenser-flyg/

Låga frekvenser som långvåg mellanvåg etc kan gå långt, som nämnts Grimmeton på 17,2 kHz täckte världen runt.
Man måst även tänka på att mottagarantennen som satt söder om Göteborg, var km-vis långa trådantenner.
Men var på 100 - 200 kW, ett enormt antennsystem som ändå ger låg verkningsrad.
Som radioamatör har vi 137 kHz där vi kan sända med 1 W ERP.
Med en stor antenn anpassad, och 100 W, eller mer får vi ERP 1 W och kan höras i Europa.
I USA har man lokala mellanvågsändare, omkring 1 MHz, de använder ofta en vertikal antenn, som då kan ge markvåg, flera tiotals km.
Kanske 50 m hög, jordplan, och någon kW.

På högre kortvåg kan vi vid bra vågutbredning höra välden över med någon W, dock Morse då, vid telefoni krävs mer effekt.

Vågutbredning har sk skipzoner där det inte hörs, dvs mellan hoppen och reflektionerna mot atmosfären och jordytan.
Så skip betyder där det INTE hörs.
Annars kallas det överräckvidder, rymdvåg etc.

Kul att trådstartaren fick till en liten sändare som hörs.

Roysan

[E Kafeman]

Grimetons förbindelse över Atlanten var mycket mer genomtänkt än du anar. Jag förundras över att man på denna tiden hade förmågan att utföra erforderliga beräkningarna utan dator-hjälp.
Om man räknat fel med enskilda dB och det hade kunnat bli ett verkligt antiklimax när man första gången startade sändaren som kostat åtskilligt att sätta upp.
Mottagarantennen var i sej troligen den första i sitt slag, baserat på en ide av AAlexandersons kollega och sändantennen gavs nya designtrick för att öka effektiviteten några procent.
Beräkningar av både radio och sändar och mottagarantenn var tvunget att fungera på första försöket på bägge sidor Atlanten utan att man kunnat för-öva. Lite som att skicka folk till månen redan i första raketuppskjutningen utan att först göra provskott utan besättning. Detta i ett land som knappt hade elledningar eller gatlyse och nu byggde man en sändare som behövde 200 kW.

> som nämnts Grimmeton på 17,2 kHz täckte världen runt.

Nej det har verkligen inte nämnts. Det skulle vara grov missförståelse hur det fungerar vid dessa våglängder och hur tanken var att Grimeton skulle fungera. Läs igen innan du skriver saker som inte stämmer.
Det var ett väl beräknat räckviddsfönster som även styrde antennernas placering som avgjorde var Grimeton och dess bägge motstationer placerades baserat på creeping direktvåg till specifika platser som skulle möjliggöra kommersiellt tillförlitliga förbindelser oavsett atmosfäriska förhållanden. Det var mycket börs-spekulanter som var de stora förväntade betalande kunderna på denna radio-förbindelse då man ville få snabb information om vad som hände på börsen i New York.

För dessa kraftfulla VLF-sändare gällde direktvåg via sk. creeping wave, för att uppnå långväga förbindelse till mottagare placerad under horisonten pga jordens krökning. Dessa vågor är påverkas lätt av olika markhinder så placeringen av antennerna var viktiga för att få förbindelse. Det fanns inga möjligheter till global täckning och man kunde inte nå direkt till New York utan man fick satsa på ett fönster lite norr om NewYork, Rockey Point, Long Island, som gav en smal men ändock direktväg över havet utan att något nämnvärt land hindrade på vägen. Marginalerna för bästa antennplaceringarna var helt avgörande att de blev rätt. Det var inte alls frågan om global täckning.

The-principle-of-creeping-wave.png

>Med en stor antenn anpassad, och 100 W, eller mer får vi ERP 1 W och kan höras i Europa.

Nej det behövs inte några stora sändareffekter för att göra sej hörd globalt på kortvågsbanden, vilket man visats åtskilliga gånger med sändare som endast ger några mW och i extrema fall kan man täcka en stor del av Europa med handhållen 27MHz handapparat med för kort antenn för att vara effektiv och 27 MHz är frekvens i högsta laget för att kunna få god nytta av de joniserade lagerna.

. Som sagts flera ggr är oftast antennen den mest begränsande flaskhalsen för att skapa tillräcklig god effektivitet på dessa frekvenser.
Kanske största enskilda begränsaren av räckvidd idag vad gäller kortvågsbanden är den lokala manmade störnivån lokalt där de flesta mottagare finns och där lokala elektriska störningarna ger kraftig stördimma och döljer svagare radiosignaler. Om man däremot flyttar mottagaren till obebodda trakter så minskar mycket av mottagna stördimman. Hur långt man når blir då mindre beroende på sändarens effekt och mera på bra mottagarplacering. Därav att det på många platser är helt förbjudet med ens mobiltelefon för att hålla ner stördimman. Green Banks i Virginia är ett exempel. Inte ens digitala kameror är tillåtet att använda. Med tanke på de brusnivåer man vill uppnå i mottagarstationerna är det ingen överdrift. Det finns liknande ställen i bl.a. Australien och Chile samt Kina.


Grimeton sänder på det band som kallas VLF och som har andra egenskaper än lång och kortvågsbanden vad gäller atmosfäriska egenskaper, inte bara joniseringlagren egenskaper.
Blanda inte LV, KV med VLF, de har tydliga skilda egenskaper hur de utbreder sej, inte minst vad gäller jonosfäriska reflektionsegenskaper.
Vad gäller creeping wave är det inte egenskap bara av historiskt intresse utan är i högsta grad aktuell del i beräkning av radio-utbredning för t.ex Bluetooth, 2,4 GHz och LTE.

>Så skip betyder där det INTE hörs.
Nej det gör det inte. Förstår hur du tänker i lite svengelska termer och andemeningen är kanske korrekt men engelska ordet "skip" betydelse är ofta missförstått, Det blir dessutom lite mer seriöst fel när någon påstår att definitionen av skip skulle stå för "där det inte hörs" vilket är galet av många skäl.

Som bäst kan man i engelskan lägga in betydelsen att man hoppar över något på ett påtagligt lätt sätt. Kanske något förvånande men det engelska ordet skip anses importerat från Old Norse, dvs skandinaviska i betydelsen korg eller skäppa och som verb i betydelsen "skapa".
En skäppa var vanligen ett rymdmått på 1/6 tunna.
Nuvarande engelskan står substantivet skip för en sopcontainer och verbet ligger nära betydelsen att steppa, att hoppa med lätta fötter.
https://en.wikipedia.org/wiki/Skip_(container)
I betydelsen att hoppa över något ges ett exempel här där man skummar ett antal sidor i en bok.
https://www.dictionary.com/browse/skip

Förmodar att du vill ha fram med att "det inte hörs" där varken reflexer eller direktvåg ger duglig intensitet på marknivå, där mottagningsförhållandena är mindre gynnsamma pga låg fältstyrka. Radioamatörer brukar kalla detta sämre område för "skip zone" och avståndet från att det att andra signalvägar blivit för svaga och fram till platsen där signalen först reflekteras mot jorden kallas "skip distance".
"Skip distance" är som fackuttryck använt inom alla typer av vågutbredning. "Skip distance" inom optiken betyder avståndet till där ljusutbredningen från en ljuskälla påverkas så att ljuset inte längre utbreder sej i sin tidigare riktning. Det kan man t.ex. åstadkomma med en lins eller spegel. Det betyder inte att det är "tyst" halvvägs eller något sådant utan det är i radiotemer avståndet där inga hinder påverkar vågutbredningen. Även inom radiotekniken så används termen t.ex. om avståndet från en sändare på marken upp till en kommunikationssatellit. Radio-amatören tolkar det som avståndet mellan två punkter på jorden.
Ett exempel: https://www.millersville.edu/physics/experiments/092/

Radiosignalerna i sej "hörs" sällan. Ljud har mera att göra med om det finns något ursprungligt utsänt ljud, modulerad bärvåg, värd att demodulera som ljud. Om det är väderkartor som sänds ut är ljudet inte så spännande. Vad gäller pejlsändarna kan de sända rena bärvågor som i princip inte hörs alls. Dessa märks på radiobandet eftersom det tvärtom är tystare när man lyssnar på pejlsändare med en AM-radio. En stabil omodulerad bärvåg hörs då mindre jämfört med omodulerade termiska bruset på närliggande frekvenser.

>Vågutbredning har sk skipzoner där det inte hörs, dvs mellan hoppen och reflektionerna mot atmosfären och jordytan.

Som radioamatör så är det nog ostraffat att påstå så, skipzoner är normalt där fältstyrkan är för låg för godtagbar mottagning MEN det är inte avståndet mellan hoppen (=skippen). Det är lite otydligt om det är vad du avser eller om du avser området "där det inte hörs".
Ska man vara lite mer precis vad gäller vågutbredning så är det väsentligt att förstå att skipzonen endast utgör en del av avståndet mellan uppåtgående radiovågen och platsen där den åter reflekteras mot jordytan. Direktvågen och sekundära reflexer i mark och höjder också utgör en del av vågutbredningen som kan möjliggöra radiomottagning av godtagbar kvalitet på olika avstånd utefter marken vilket minskar skipzonen. Det är en gradvis frekvensberoende effekt om även creeping wave bidrar till att minska skipzonen.

Skip-Zone-in-HF-Propagation.png

Rx1 och RX2 markera yttre gränserna. Mellan dessa är mottagningen av godtagbar styrka. Det är givetvis inga absoluta gränser utan det är mot ytterområdena successivt avtagande fältstyrkor som nås av reflektion och som dessutom kan variera mycket över tid pga av bl.a. solaktivitet vilket brukar märkas som att radiomottagningen omväxlande ökat/minskar signalnivån över tid, sk. fading.