Det finns ju en plugg som visas, den kan vridas för 6V eller 12V. Exak vad den gör vet jag inte men det är kanske så att vibratorn ger AC och sedan är det en vanlig radio i den andra ändan.
Det finns ju en plugg som visas, den kan vridas för 6V eller 12V. Exak vad den gör vet jag inte men det är kanske så att vibratorn ger AC och sedan är det en vanlig radio i den andra ändan.
Det är vibratoromformare för att generera anodspännings till bilradions elektronrör.
Någon har plockat bort bilradion, kanske bytt den till en nyare och inte insett att omformaren kärvs för att köra radion.
Det var vanligt med tvådelade bilradio förr, av utrymmesskäl. Själva radio var säkert även den en rejäl klump.
Förmodligen omkopplingsbar mellan 6 och 12 Volt.
Vid 12 V seriekopplas rörens glödtrådar så att man får 12 V drivning.
Dessutom byts primärlindningar, de lindningar vibratorn matar, på transformatorn för 6 rep 12 v. Man får nog även byta vibrator vid spänningsbyte.
Vibratorn hackar bilbatterits 6 eller 12 V till en fyrkant våg som matar transformatorn, ut från trafon får vi högspänd växelspänning, den går ett ytterligare varv genom en annan kontaktgrupp i vibratorn och "likriktas". Detta är ett smart sätt att likrikta, sparar komponenter, då det ju inte fanns kiseldioder på den tiden. Vanligt i nätansluten rörradio var likriktarrör.
En sådan här bilradio drar en del ström, , kanske 5 A, och det var inte populärt att köra radion med motorn avstängd.
En bilradio av denna ålder är förmodligen bara avsedd för mellanvåg, 530 - 1600 kHz, i det frekvensområdet används AM (Amplitud Modulering).
Synd för den som tog reda på radion, den kan han inte köra utan vibratoromformaren.
När man körde en sådan här radio kunde man höra ett mjukt brummande från vibratorn.
En vibrator som i denna radio, fungerar som en ringklocka, dvs surrar, och har flera kontaktgrupper som används för hackningen.
Vibratorer av denna typ var en sorts förbrukningsmaterial, kontakterna i den brändes ju med tiden..
Elektronrör kan glödas med AC eller DC. Dock finns rena DC rör för batteriradio, där man då hade ett högspänningsbatteri för anodspänningen.
Rören finns med två glödtrådar och kan då serie eller parallellkopplas för önskad glödspänning.
De senare bilradioapparaterna med rör använde transistoromformare, två feta Ge transistorer som självsvängde med transformatorn och gjorde vibratorns jobb. ( dvs innan hela radion blev transistoriserad). (Kallas idag inverter av någon anledning)
Bra Roy, du fick fram det jag inte kunde stressa ner via mobilens hemska touchtangentbord.
Säter,
Hittar inget på beteckningarna, förutom leksaker för vuxna
Vilken typ av sockel sitter vibratorn i, 8-pin (oktal med styrpinne i centrum av bakelit) eller 4-pin (UX-4, två av stiften är tjockare). Är det bara fyra stift kan det rimligen inte finnas någon inbyggd likriktande funktion, utan det är löst med hjälp av rörlikriktare eller möjligen selen.
Oskar skrev:Vibrator + transformator var enklaste och billigaste sättet att få upp anodspänningen tillräckligt hög.
En kompis byggde en roterande omformare av en fläkt + en strömfördelare från en motor + en transformator.
Detta användes för att driva en 220V rullbandspelare i bilen.
Frekvensen justerades genom att vrida fläktvingarna lagom.
Hm, inget som liknar en vanlig rörsockel. Är väl på ett vis klokt att inte något rör passar i sockeln där vibratorn skall sitta, så det inte går att förväxla.
Har för stora kunskapsluckor för att kunna komma med något mera nu känner jag.
Här är en trevlig hemsida där författaren redogör för principen för vibratoromformare, samt kopplingschemor. Han visar hur man kan gör en inverter för t få nätspänning i bilen, av en vibrator.
Han ersätter en vibratorns kontakter med ett par transistorer... Dvs man kan laga eller modernisera själva vibratorn.
Om man nu vill kunna köra radion, eller i detta fall en sändare av äldre årgång.
En länk till specifikationer över en mängd olika vibratorer. http://www.sm7ucz.se/Paraset/Paraset_power_supply
Vibratorer fanns förr i blixtaggregat för foto, för att få till 500 V DC till Xeneonröret.
Det blev en väska med blybatteri och vibratoromformaren, med sladd till själva xenonröret och dess reflektor.
Himla trevlig länk
Nu är jag nog jättetrög men vad är det för skillnad på en "vibrationstransformator" och en vanlig trafo med EI-kärna och centertapp?
EDIT: Ser nu när jag läser tråden igen att Electricguy länkar till samma sida.
Det är ingen skillnad på transformatorn i sig om det är en transformator avsedd för 230 VAC, som körs me vägguttagets ström eller hackad ström från ett bilbatteri..
Den kan vara av vilken typ av bladning som önskas även en modern toroidtrafo funkar utmärkt.
Vibratorn vi talar om svänger med ungefär 50 Hz, (40 - 100 Hz) vilket gör att vanligt tranformatorjärn är aktuellt.
Att man kallar den för vibratortransformator eller något annat hemgjort namn får stå för författaren, om han med namnet menar den transformator man använder i just det fallet. Ibland kallar man ju en transformator för 230 VAC för nättransformator. För att undvika flera tolkningar och göra texten lätt läsbar bör man använda normala vedertagna namn på saker och ting.
Annars heter den snart "grej med moj", eller en färdskrivare kallas svart låda.
Ja det var jobb att förr skapa lämpliga spänningar för elektroniken i radiogrejer för bilar.
Inte konstigt att en bilradio kostade många fina skjortor.